IN I VASSEN...

...bar det till idag. 

Den där efter-julen-otåligheten-i-hela-kroppen gör sig påmind och jag

börjar längta ut i naturen.

Även om det är grått. Och lite trist.

Havet lockar. Stranden. 

Tar mig ner till stranden. Havet svallar öppet, vassen prasslar stilla. Det är lugnt idag.

Och det regnar inte, vilket känns som ett bonus.

Är lite delad för det här med mild vinter.

Samtidigt som jag tycker att det är skönt med milda temperaturer, så störs jag

av mörkret. Det är så kompakt. Hela tiden.

Hur varmt och snöfritt det än är, så är det ändå lika långt till våren som om

det varit en halvmeter snö.

Medan jag står där på stranden och låter hunden snusa runt bland vassruggarna,

flyger ett par småskrakar förbi.

De har inte heller flytt. De har stannat för att vänta på våren.

De flyger några gånger fram och tillbaka över viken.

Det känns ändå ensamt och tyst och dämpat.

En seg fiskare styr sin motorbåt genom viken och ut på mer öppet vatten.

Det ser kallt ut. 

Jag föredrar att hållas på landbacken. Där i samma zon som alen.

Men min blick drar sig ut över vattnet. 

Jag kan inte rå för det, men jag får över mig en häftig längtan efter vår.

Kanske var det alens hängen, kanske var det

knipans visslande flykt precis över vattenytan som

gjorde det? 

Kanske lite av allt.

Snart blir det lite kyligt därute på udden.

Hunden lutar sig sittande mot mitt ben, som om hon sade;

Jag är klar, vi kan åka hem nu.

Jag drar lungorna fulla av havsluft, kisar ännu en gång över vattnet, kopplar hunden och går mot bilen.

Vägen är översvämmad av pölar fulla av regnvatten. 

Det forsar i diken. Det dryper av träden.

Skymningen är inte hemskt långt borta.

Och jag känner mig hungrig.

Också det en ny känsla efter allt julfrossande.

När jag kommer hem till gården och går mot dörren flyger två svanar över.

Med sikte mot viken som jag just lämnat.

Jag följer dem med blicken.

Än är viken öppen och isfri.

Stannar de, eller kommer de att flytta, kommer isen att lägga sig?

*

Kokar en vitlöksspäckad tomatsoppa och utanför smyger sig skymningen in på knutarna.

Dukar bordet och bjuder på rykande het soppa som doftar...sommar faktiskt.

Den här dagen var till ända.

Det var en bra dag.

På sitt sätt.