...när man riktigt tänker efter så är det ju så lite med allt!
Aj-jo, Gott Nytt År på er alla, förresten!
Jag började mitt år med en rejäl förkylning. Det har känts i kroppen en tid, men
som det så ofta är så "håller man ihop" tills allt stök är över och man kan
slappna av.
Har hänt förr, åt mig. Och många andra känner säkert igen sig.
Däremot har jag sällan "njutit" så av att vara förkyld som nu.
Eftersom min jultomte tydligen var rätt uppdaterad på vad jag gillar att läsa, så det gick inte
någon större nöd på mig.
Även om jag räknade att jag lyckades med konststycket att sova 16 timmar av 24
så blev där ju trots allt 8 timmar då jag var vaken, och orkade läsa.
Och så jag har läst, och tänkt.
Orkade inte med något ljud, så både tv och radio har varit stängd i
nästan tre dygn.
Och vet ni - DET har varit sällsynt skönt - och annorlunda.
När det är riktigt tyst och stilla möter man sina tankar så in på huden att
det blir en upplevelse i sig.
Så på sitt sätt kan en "downs" bli en "ups" i alla fall.
Den som inte tyckte att det var speciellt roligt var hunden min.
Fyra dygn med snabba turer i trädgården börjar gå en energisk terrier på nerverna.
Hennes blick säger; det finns en måtta på hur mycket man kan ligga i soffan!
Jag kan hålla med! När febern släppt känner jag också (lite) av den där oron i kroppen.
Nu väntar jag bara på att det skall ljusna i morgon, så vi kommer ut - lite längre än till postlådan!
Mer om mina funderingar en annan dag - nu skall jag gå och...snyta mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar