...det finns väl knappast någon som inte inser att datorer och allt det för med sig
kommer att styra, och styr redan nu, en stor del av våra liv.
Det är bara så.
Vi har alla världens tekniska tingeltangel som vi behöver för att var up-to-date, men
som inte nödvändigtvis tilltalar vårt estetiska sinne.
Det är en liten utmaning för oss som helst skulle bo och leva som vid sekelskiftet (det förra)
men ändå inte utan dagens teknik.
Jag gör mitt bästa för att gömma undan tekniska prylar.
Wlangrunkan är en sådan.
Helst skulle jag ju gömma den i källaren, om jag hade en, källare alltså vill säga, med sina
blinkande ljus i blått och lila.
Det tycker den inte om. Att bli placerad i en källare.
Nej, den här apparaten vill stå rätt nära ett fönster.
Killen som var och installerade den här i tiderna var lika bestört över min
ovilja, nej motvilja, avsky, att placera den på fönsterbrädet som jag
över tanken att jag måste ha ett blinkande plastmonster på mitt fönsterbräde.
Det må vara osagt att vi inte riktigt...var på samma våglängd om placeringen.
Jag menar, i min tankevärld, finns det någon som verkligen placerar dessa
på...sitt...fönsterbräde? Frivilligt?
Okej, jag kan inte gömma undan den i ett skåp, i en låda eller ens på en
osynlig plats för då tar den "på näsan" och vägrar leverera kontakt till
cyber-rymden.
Efter många, och långa förhandlingar med plastskrället har vi äntligen kommit till en kompromiss.
En korg verkar vara något som vi båda kan acceptera.
Jag står ut att se på den, genom korgens galler.
Och den står ut att ge mig den kontakt "dit ut" jag vill ha.
Lite winwin-liksom...
...för fåfängt behov av skönhet för själen och...det där andra som bara liksom behövs.
Hur fixar du det?
undrar,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar