VIT SKYMNING...

...inne. 

Ute är kvällen svart som sot.

Fönstren ser tillbaka på mig med sina tomma svarta blickar.

Tänder ljus och el-ljusstakar för att jaga bort det mörka.

Julgranens ljus har inte ens släckts.

 Går genom trädgården som bäddats in i mörkret för

att släcka lamporna i ateljén. Låsa dörren.

Julhelgens invånare har åkt. Katten vågar sig in i huset igen,

då främmande hundar åkt iväg med sin husse.

Soffhörnet är återerövrat och hunden slappar i andra ändan av soffan.

Katten har krupit upp i en fåtölj.

Känslan av saknad blandar sig med känslan av rofylldhet som kryper sakta fram,

kommer tillbaka, ur skrymslen den gömt sig i .

Huset fylls av en stilla, vit skymning och ljudlöshet.

Den känns skön och främmande på samma gång.

Biter i ett juläpple. Det låter. I hela huset.

För här har tystnaden nu tagit över.

På mitt skrivbord blommar julrosen med hela sitt stillsamma väsen.

Snart är tiden inne för att mappa in 2013. Eller packa ner

mapparna med 2013, hur man vill.

Det städade skrivbordet försöker locka mig med sin tomma yta.

Kom, kom...

Nej, jag gör det inte.

Inte än.

Nu är stund för riktigt stillhet.

Alla som var här har åkt.

I morgon kommer vardagen, jobb och rutiner.

Om än bara för en dag. Ändå är förtrollningen liksom lite bruten.

Och jag vet inte om jag gillar eller ogillar det.

Välkomnar eller ovälkomnar.

Jag klär mig i en gammal fleece, sticker fötterna i tre nummer för

stora filttofflor som ännu har användarens värme kvar.

Sätter mig ute på trappan med en kopp ljummen glögg,

som också blivit kvar.

Glor ut i mörkret, lyssnar på havet och...

...märkligt nog, längtar till våren.

Till ljuset, till alltings uppvaknande.

Ibland är det så. 

När man vänder ett blad, så bara kan man knappt hålla sig

för att få läsa det följande.

Nu har julens blad vänts.

En kväll i tystnad och i vit skymning,

hos;