ATT SE TILLBAKA...

...på året som var.

Visserligen är det ännu några dagar kvar av 2013, men onekligen börjar det så småningom vara

hög tid att öva sig på att skriva 2014 istället.

För mig har året varit en (åter)gång till naturen, mer än åren innan.

Som ny invånare i ett, för mig, nytt hem ville jag känna in mig innan jag 

ger mig på vare sig hus eller trädgård med idéer och ändringar.

Jag ville känna efter vad jag vill ändra på, och vill jag?

Vintern var snörik, det har knappast undgått någon som råkade vara 

vaken den delen av året. Det var uppfriskande snöskottningar mer eller mindre varje kväll.

Någon gång i mars började längtan efter vår och sommar ändå ta överhand, och

några, eller ja rätt många, växter hittade hem till mig för att jaga vintern iväg.

Det hjälpte så där, och ännu i april stod drivorna höga och tom kråkorna matades

med brödskivor. Är man djurvän så är man...

Sedan kom äntligen värmen då, och när nu våren fick lite fart under hjulen,

så gick det ju undan. Sällan jag varit så svältfödd på värme och o-snö som i år.

Även om jag minns att våren var underbart solig.

I juni blev det att följa mer fågellivet mer än vanligt. Både de vilda, och sen

kajan Sven då, som fick oss att stiga upp mitt i natten och mata fågelunge, och som

på den vägen snodde våra hjärtan fullständigt!

Så pass känd blev den gode Sven att radion ringde senare på hösten och 

ville intervjua oss. Fast då hade Sven redan flugit iväg till de sina. 

Precis som de skall. Fosterbarnen.

Sensommaren kom med åskväder, och underbara mörka kvällar, och 

sköna promenader längs havsstränder där flyttfåglarna valt att stanna kvar

lite längre än vanligt. 

Njutbart.

Sedan blev det väntan på frosten - som aldrig kom.

Trädgårdsekorren bytte till vinterpäls, men snön lyste med sin frånvaro.

Och för att till slut riktigt knyta ihop det hela...

...så trots att snön lyste med sin frånvaro, lyste adventsljusen upp mörkret med sin närvaro.

Ja, liksom, lite så. Så var det paketerat,

2013 i en liten ask.

Nu ser vi framåt igen, inte sant?

Först skall jag bara luta mig bakåt och smälla i mig några chokladpraliner 

som blev kvar från julen. 

Aaahh....