...efter stormen.
Seija, som stormen hette denna gång, har dragit vidare, och när jag
kommer hem har mörkret redan tagit över.
Snubblar över en nerblåst gren, men alla mina träd står på ända, och det är ju bra.
Tänder brasan och ljusen.
Känner hur tröttheten börjar svida bakom ögonlocken.
En skön fredagströtthet.
Av olika orsaker har det blivit sena kvällar och dagarna har varit som de är.
Rätt fullbokade. Och splittrade. Jag gillar inte splitter i dagarna.
Planerar inför julen.
I det blekaste ljuset från stearinljusen på soffbordet.
På tv-n visas Luciakröningen och sakta kryper något som man
kan kalla julstämning in på huden.
Lucia, hon med ljuset, med värmen...
...och tänk, om en vecka svänger även naturen,
mot ljuset, mot värmen.
Oändligt sakta. Men ändå.
1 kommentar:
Nog är det skönt att det vänder, men tiden har gått fort denna höst tycker jag.
Ha det så bra! / Åsa
Skicka en kommentar