INGEN BLOMNING ATT TALA OM...

...i januari på Madeira var det någon som sade innan jag åkte.

Nu tror jag att den personen och jag har  aningen skilda definitioner på blomning.

Okej, okej...det är säkert så att det finns årstider då det blommar ännu mer där, men det här räckte minsann att för stunden lindra min längtan efter vår, efter sommar.

Det är märkligt svårt att försöka beskriva den lilla öns skönhet utan att låta som en överivrig marknadsföringsassistent inom resebranschen som dessutom har provisionslön. Enbart.

Men det är nu bara sanslöst vackert där - också i januari.

Nu var det kanske inte blomprakten som lockade i första hand. 

Även om jag minsann räknar mig  till den där blomälskande andelen människor som blir lite blöta i själen och stirriga i blicken av allt vackert som växer och aldrig, aldrig lyckas ta mig ut från en plantskola, blombutik eller knappt ens förbi matmarketarnas ledsna tulpaner utan att det slinker med en eller annan ört. 

Men det var inte därför det blev Madeira. 

Inte i första hand i alla fall.

Men att det ser ut så här skadar ju liksom inte heller! Vart man än tittar!

KameliaTRÄD på bakgården, vad sägs om det? 

Madeira har ju ett klimat som skulle få vilken som helst växt att go crazy - och det gör de. 

Växterna. Och vi lite när vi ser det. I alla fall vi blomningssvältfödda nordbor som inte riktigt förstår klippta häckar av kinarosor, monstera och gullranka som växer som ogräs lite här och där. Och häckar av rosmarin utanför husen. Fem potatisskördar i året och så vidare...

Lite här och där snubblar man över bekanta sommarblommor. Eller sommarblommor hos oss. I kruka. Här hittar man dem i bergskrevor, i mursprickor, så där som vi hittar maskrosor.

Och maskrosor - jo de finns också, men de är i minoritet bland allt det andra.

Och så är det så prydligt! Städat! Inte bara på turiststråken utan även långt ute på landet.

Det är just så snyggt som det ser ut på bilderna - överallt.

Madeiraborna själva är måna om att ha det snyggt. Man plockar upp skräp som man ser på gatan - även om man inte själv råkat vara den som tappat/kastat/slängt skräpet.

Man uppfostras så.

Blir man arbetslös på Madeira betalas man utkomststöd precis som hos oss - men det förpliktar också. Under någon timme per dag skall man göra något för samhället. Rensa en rabatt, sopa en gatstump, gå ut med en åldring. Inte hela dagen för man skall ju också ha tid att söka sig ett nytt jobb.

Men någon timme.

Vilken winwin-grej egentligen? Den arbetslösa får känna sig behövd, kommer ut bland folk, skapar nya bekantskaper, nya kontakter, gör något för sitt samhälle...

Jag tror många arbetslösa också på våra breddgrader skulle uppskatta ett sådant system...?

Fast nu snubblar jag in på helt andra ämnen, ju!

Blomprakten i januari är faktiskt inte fy skam alls - även om det inte var därför jag åkte dit.

Det var bara bonus!