SÅ MÅNGA VÄGAR...

...att gå, att upptäcka.

Och jag längtar att ge mig ut på vandring. Att ta mig fram, att se, att vara i stunden.

För sällan kan jag känna mig så närvarande i nuet, men samtidigt vara var som helst i mina tankar som när jag går, vandrar, sätter den ena foten framför den andra.

Man talar ofta om att ge sig ut på nya stigar, när man menar något form av korsning i sin livsvandring. Man byter jobb, man byter partner, man börjar med något nytt på det mentala planet.

Jag talar nu om en längtan att gå på helt verkliga, konkreta, fysiska vägar. 

Ta sig till platser som man inte besökt.

Och nu tänker jag faktiskt inte på att resa till Himalaya eller Antarktis, utan upptäcka sin egen närmiljö, sin egen hembygd genom vägar man aldrig tagit in på tidigare.

På min mentala vandring har jag valt rätt så många nya stigar under de senaste åren.

Det känns som om det skulle vara nog av det nu.

Ni har fått följa med när jag flyttat. Mina vägval när det gäller personer i min närmaste omgivning har jag valt att hålla utanför bloggen - men det har varit val av stigar även där.

Det har varit sköna grässtigar att gå barfota på, men också snåriga etapper då man rispat upp sina ben. Sådär som livet nu är.

Eget och andras.

I år har jag tänkt upptäcka min nya hembygd genom kameran och genom att ta mig fram på vägar och stigar. En enkel vandring i det som finns omkring mig.

Vinter, vår, sommar, höst.

I år skall jag inte flytta. I år skall jag inte inreda ett hem. I år skall jag inte göra några som helst stora omvälvningar i mitt liv. 

Har jag tänkt.

I år skall jag bara vandra stilla fram, begrunda och vara nyfiken.

Vara i stunden och ta in på nya stigar.

Sådana där konkreta av sand, av asfalt eller bara trampat gräs.

Snöiga, regniga, solgassande och höstlövsbeströdda.

Jag tar er med på vandringarna.

Genom byar, skogar, ängar. Över klippor och torg.

I år skall det bli av!

Japp!