EN (HALV)VECKA AV...

...irritation.

Inte på hyacinterna - de är stackrarna helt oskyldiga och har nog inte speciellt mycket med inlägget att göra annat än att de får symbolisera slutet på julhelgerna.

Näe, jag har haft en orolig, irritation inneboende i mig som gnagat
och gjort sig påmind hela (halva) veckan. 

Det har bara slagit rot i mig, så där som det kan göra ibland.

Man går omkring med en rynka mellan ögonbrynen och leenden man presterar är mer som en spasm i läpparna än ett leende - för att inte tala om att det skulle orka nå ögonen. Leendet.

Små irritationsmoment kan växa till rätt välgödda irritationsmonster om man inte passar sig.

I bilen, i tystnaden, i mörknet, på vägen hem kom jag att tänka på en gammal historia som 

jag någon gång hört.

Här kommer den:

"En gammal, klok, indian satt och pratade med sitt barnbarn.

- Vet du, i alla människor bor det två vargar?
De slåss med varann.

Den ena vargen är ond.

Den är ilska, fruktan, missundsamhet, avundsjuka, arrogans, självömkan, 

lögn, överlägsenhet och egoism.

Den andra är god.

Den är glädje, fred, kärlek, hopp, lugn, ödmjukhet,
välvilja empati, sanning och tillit.

- Vilken varg är det som vinner då, frågade barnet.

- Den du matar, svarade den gamle mannen."

*

Hemma stannade jag en stund vid skogsdungen där jag parkerar bilen, slöt ögonen, andades djupt och innerligt, lät tystnaden bedöva mig en stund.

Jag tänkte på vargarna.
Som slåss.

Rätt intressant - i all sin enkelhet.