SKAKIGT VÄRRE...

...är det i min hjärna för tillfället.

Om vi säger som så att det var lite is. På fel plats.
Jag var inte förberedd på is på just den platsen och hade rätt så bra fart på i mina steg och ja, det slutade i en vurpa som skulle få serietecknarna att inspireras.
För egen del slutade vurpan med att mitt arma bakhuvud tog en något häftig närkontakt med en stenkant med hjärnskakning som följd.

Illamåendet har nästan gått över nu, huvudvärken är kvar, och ljuskänsligheten, så inlägget blir något kort denna gång.

Känner bara igen mig i min lillunges reaktion:

Det bästa med att jag har hjärnskakning är att jag är hemma då
han kommer hem från skolan.
Så kommer jag ihåg att jag tänkte också en gång då min mamma
i tiderna hade brutit/stukat foten.

Även om konditionen i huvudkontoret inte riktigt var god nog att snurra ihop färska bullar, så fanns det några frysta köpis-sådana i frysen som kunde tinas upp.
Det var mitt största - och enda - program idag.

Så, ta det försiktigt i halkan.