MOT JULEN...

...sakta men säkert.

Det mesta för julbordet ligger i kyl, i frysar och i skafferier och väntar på sin stund på scenen.

Där ligger sillar och lax, rom och rosolli i en trygg samvaro.

Och väntar.

I år ville jag medvetet undvika julstress. Det är rätt galet att man skall stressa sig sönder och samman för att sedan ha tid att ta det lugnt några juldagar.

Ändå har det tagit så många jular innan jag riktigt insett det.

Delvis tror jag den julstress jag upplevt innan berott på att jag i tio år jobbat inom blombranschen, som man lugnt kan kalla för rätt hetsig där innan jul.

Och så har jag burit hem den hetsen, alla de åren.

Och den växeln hade blivit på för mig, under många år, 

även om jag bytt bransch helt och hållet.

Ändå har jag aldrig haft några som helst krav på julen från någon andra än mig själv.

Vilket gör det ännu konstigare att jag inte insett.

Däremot har jag varit urusel på att delegera.

Jag har så velat ha det på mitt eget sätt, till punkt och pricka rätt.

Vackert, gott, och på mitt lilla sätt, perfekt.

Och fast det alltid uppskattats av de mina, så hade nog ingen märkt om.

Om jag skulle missat något.

I år har jag försökt medvetet välja annorlunda, och det har funkat - för det mesta faktiskt!

Vilken skillnad att sänka på förväntningarna som man själv hittat på.

Undrar om någon annan egentligen märker att man tullat på dem.

Förväntningarna.

Vad är då annorlunda?

Maten finns som alltid innan, julgran, julklappar, huset är städat.

Precis som det skall vara.

Bara att i år har jag vägrat ta stress av det.

Och det har funkat.

Det är omöjligt att känna hets om man tvingar sig att andas lugna, långsamma, djupa andetag så fort man känner att man börjar gå på högvarv.

Den julklapp har yogan gett mig.

Ett verktyg att möta och mota den stress jag själv förorsakar mig.

För så stollig kan man faktiskt vara ibland - att man låter det ske.

Inte minst i jultider.

Så ta er lite tid, andas djupt ända ner i magen, och känn skillnaden.

Så enkelt är det!