JULSTÄMNING...

...vad består det egentligen av?

En enkel fråga egentligen, och inget svar är ju direkt fel, inte på något sätt. För det finns väl ungefär lika många svar som det finns julfirare, inte sant?

Och så ändrar det ju lite på sig genom livet också.

För många är det dofter och smaker.

Fler av mina vänner bakar bara lite pepparkakor, bara en eller två plåtar, av köpisdeg, bara för att få in doften av nygräddade pepparkakor i huset. 

Endel fyller huset med hyasinter - om man bara klarar av doften - för just DET är den ultimata doften som får julstämningssträngarna i vibration.

Smaker.

Säg den person som inte har någon form av djupt förhållande till julens smaker?

Vi går i julkyrka, lyssnar på julmusik, besöker julkonserter. Laddar ner jullåtar, dammar av gamla CD:n eller vrider radion på en kanal som spelar julmusik.

Vi nynnar på tomtarnas julparad medan vi skriver ner våra julhälsningar på julkorten.

Inom oss bär vi ändå på julstämningar som inte direkt är självupplevda utan mera är som en nedärvd instinkt.

Få av oss har upplevt en riktigt, riktigt gammaldags jul, en sådan vi kan se på julkort.

Vi talat Fanny och Alexander-jul.

Ändå upplevde jag en intressant sak idag:

Hade precis skottat fram stigar och vägar och parkeringsplatser.

Stod där i trädgården och skulle precis gå in när ett stilla ljud nådde mig.

Bjällerklang. Och hästhovar. I tystnaden.

Medan jag stod där och lutade mot min spade och blickade ut över snöhögarna som redan nu tagit min trädgård i besittning, kom ett hästekipage sakta skrittande längs landsvägen utanför mitt staket.

Bjällran klingade klart i vinterkvällen. Stilla och rent. Sakta dalade snöflingor ner.

Häst och släde och bjällerklang.

Och plötsligt överöstes jag av en julstämning av riktigt, riktigt,  stora mått.

Helt logiskt ju. Och ändå inte.

Personligen har jag inget som helst konkret minne av häst och släde i samband med jul.

Jag har varit en hästflicka i mina unga dar, men julminnen från tiden i stallet begränsar sig till juläppelgodis som vi bar åt våra sköt-hästar.

Min mamma körde, i och för sig i tiderna, häst. Då som ung flicka, 

låååångt innan min tid på jorden.

 Har hört historier om hur man körde tävling hem från julkyrkan. Hur min mamma blivit utmanad att delta i tävlingen av diverse unga herrar med ystra hingstar framför släden...bara min då så unga mamma var stollig nog att anta utmaningen med sitt gamla sto vars traverfarenhet bestod av att ta sig relativt raskt hem från tågstationen dit de kört mjölken från gården....

Min koppling till bjällerklang består alltså bara av berättade historier, 

julsånger, julkort och julsagor. 

Och ändå kände jag en stor och överväldigande äkta julkänsla av denna lilla händelse då en häst, släde och bjällror traskade förbi mitt hus i kvällens tystnad.

För en stund blev den nedärvda julstämningen verklighet.

Intressant .