HÄROMDAGEN...

...när jag kom hem, och någon av de otaliga snöstormar som svept över min plätt av jorden härjade på som värst, möttes jag av en synnerligen surmulen katt.

Hon gillar snö, men hon gillar inte storm OCH snö. Inte alls.

Det gör inte jag heller. 
Kunde inte låta bli att börja skratta - för den minen säger allt som bör sägas om 
snö-i-mängder.

Och nu har jag det sagt! 
Jag lovar - inget snöbabbel mer för min del - för en tid i alla fall...

*

Snö hör ju faktiskt till vintern, och jag vill egentligen inte sälla mig till den skara som varje år blir lika förvånad över att det verkligen snöar i Norden.
Fast å andra sidan...jag kan tycka att det är rätt underbart med ett klimat som vi har här.
Vi har alla årstider något att himla oss över...

På vintern är det antingen fööör kallt, föööör mycket snö, eller alldeles föööör varmt och ingen snö alls. Sådant har faktiskt hänt!
Och samma vals de övriga årstiderna.

Ibland är våren för sen, ibland för tidig. Sommaren är för regnig, för kall, för het, för torr. Hösten är alldeles för regnig och deppig. 

Tänk om man ändå mer kunde koncentrera sig på att ta dagen 
- och dagens väder - 
som det kommer?

Fast ibland, bara lite nu och då sådär,  så kan man väl ändå få känna en viss tillfredsställelse av att få lägga upp en riktigt sur min när nordan kastar en biljonsmiljard snöflingor i diffusa drivor lite här och där.

Visst?