JULRESTER...

...och allmänt mellandagsslappande.

Efter ett par tysta dagar i huset är det igen, om nu inte full rulle direkt, så liv och lek i alla fall.

Lillungens kompisar kommer och går och julens godsaker har strykande åtgång.

Och bra är väl det, annars kommer det att drälla gröna kulor och chokladpraliner i knutarna till midsommar eller så...

Hade ingen större lust att ge mig ut med kameran idag. Faktiskt inte!

Dimman hände som en trött trasa över allting och...ja, det blev bara den där obligatoriska svängen med hunden. Annars stod det på agendan bara ärligt slappande i ordets innersta och djupaste betydelse.

De sista resterna av allt som ens lite liknar julmat är uppätna för länge sig (tack och lov...)

Älskar julens alla smaker, men du milde vad snabbt man kan tröttna på dem.

Bara lutfisken var kvar och väntade på sin tur.

Lutfisk...denna märkliga rätt som får en del att falla i trans och får andra att springa till skogs bara man nämner ordet.

Själv hör jag väl till de där mittemellan skiktet.

Jag kan, kanske, leva utan lutfisk, men trots det så...ett par gånger i året vill jag gärna ha det på min tallrik.

Till första advent och sedan som ett avslut på julsmakerna.

Inte den vackraste av maträtter dock...

...men anor finns det så det räcker.

Visste ni att man tillrett lutfisk på ungefär samma sätt i si så där 500 år runt i torp och kojor här i Norden?

Så snacka om tradition av den lite tyngre kalibern.

*

Marshmallow som ungarna käkade till efterrätt är en aaaaningen nyare nykomling, och visst är det på sitt sätt mysigt att sitta och steka (?) grilla (?) smälta(?) skumgummikarameller.

På tal om traditioner...dags att ta en liten funderare över vad på bordet till nyårsmiddagen.

I morgon smäller det!