ÖPPET VATTEN...

...var en sväng till stugan och kollade att allt var som det skulle efter stormen för en vecka sedan. Allt var som det skulle...och vackert...och tyst...så det tog andan ur en! 

Ingen is ännu i viken, men det är bara en tidsfråga.

De soliga, sommarfrukostar som vi brukar inta vid soffan känns lite avlägsna just nu.

Hela tanken på sommar känns avlägsen.

Ett dopp i vattnet kändes inte speciellt aktuellt just idag.

Ändå var det just dopp i havet som var en av orsakerna till besöket på stugan idag.

Äntligen, äntligen skall det bli en brygga.

Inte för att vi inte skulle funderat på det tidigare, men eftersom vi, alla inblandade, varit rörande eniga om att försöka hålla naturen så "obyggd" som möjligt här.

Men tyvärr, tyvärr...det har bara visat sig att klipporna blir bara halare och halare för varje år, tyvärr på grund av att miljön och Östersjön inte mår så bra.

Något annat kan jag inte komma på som skulle förklara att klippor ännu för tjugo år sedan faktiskt inte var slippriga alls. Men nu är de rena rama olycksfällorna!

Det är sorgligt att inse...

Och fast jag skulle önska, så kan jag inte ensam rädda Östersjön.

Fast om vi ALLA TILLSAMMANS, då kanske?!!

(men det tar vi i ett annat inlägg...)

Nu har vi ändå blivit med brygga, och nu är det slut på alla ofrivilliga försök att slå sig sönder och samman för ett dopp i havet för vår del.

Det är en liten brygga, och den skall placeras så osynligt som möjligt men den skall ändå ge oss tryggare hopp i plurret utan att hemskt mycket (för)störa i naturen - har jag tänkt.

Nu är det ju en litet halvåret tills jag kan återkomma till hur det funkar på riktigt. Där får nu bryggan vänta på oss under kalla, frostiga vintermånader under ett täcke av dunig snö.

När bryggan var tryggt på plats i sitt vinteride och jag körde hemåt...

...kunde inte låta bli att stanna i byn och knäppa en bild på kanske den vackraste julgran för i år. Där stod den, med det isfria, men lugna havet i bakgrunden.

Här reses midsommarstången om ett drygt halvår, och det kommer att vimla av sommarmänniskor runt omkring.

Men idag stod hon där, i tyst majestät, julgranen.

Den vackraste!