nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

DE ALLRA MINSTA...



...och deras jul därute.
Glöm inte dem i julstressen, och framför allt kom ihåg dem även sedan efter jul!
Vintern har först börjat och det är många små som behöver vår hjälp därute.

Och vad kan vara mer rofyllt än att ta ett par minuter ledigt från alla sysslor därhemma, och bara följa med deras pyssel vid fågelbrädet.



Dessutom är det dags att börja öva för "Gårdskrysset" (på finska Pihabongaus) som infaller i år 26-27 januari 2013. Då är det meningen att man under en timmes tid räknar både arter och antal fåglar som besöker fågelbrädet då.
Resultatet meddelar man sedan till Birdlife Finland, som sammanställer vinterns fågelbestånd i hela Finland.

Vi har varit med några år nu, och det är riktigt skoj faktiskt. Och så har man en bra orsak att följa med och iaktta fåglarna en hel timme :)
Första gången detta gjordes var 2006.




Första året vi deltog var det inte så mycket att skryta med vid vårt fågelbord.
Vi hade precis kommit hem från en resa, så fågelbordet hade gapat tomt i tio dagar eller så, och då hade fåglarna flyttat till en krog som har lite mer att bjuda på.
Följande år bunkrade vi upp med allt mellan himmel och jord, men ändå blev resultatet av vårt fågelbongande rätt magert.

Vi hade nog matat hela hösten och vintern, men rätt så ensidigt - och rätt så sporadiskt.
Bor man, som vi gjorde då i ett samhälle med mycket hus är det inte direkt någon katastrof om man missar att föra ut mat någon dag, det finns alltid någons fågelautomat som är fullt laddad.


Året därpå blev matningen mer systematisk, släpade hem en gigantisk säck med solrosfrön, för att alltid ha frön hemma, så det inte föll på det att jag (igen) glömt att köpa.
Vi laddade upp ett riktigt gottebord med fett och frön och nu och då lite äppel och torkat bröd.
Havre föll inte fåglarna så mycket i smaken, så det har vi skippat.
Bröd innehåller inte heller så mycket näring, men det är ett bra sätt att bli av med några torra semlor och jag tror att fåglarna faktiskt uppskattar lite omväxling även de...


Men talgen, fettet, är nog det viktigaste i alla fall.
Egentligen borde man inte hänga upp talgbollarna såhär som jag gjort på bilden, utan hellre då använda ställningar för talgbollarna. Det finns en liten risk att fåglarna kan trassla in sig i nätet - och så brukar ju djungelns lag råda, och andra far iväg med hela bollen...

Köpte här i höstas en ny fågelautomat åt oss, men den gillas inte speciellt bra av fåglarna.
Den är av metall och har en liten (mycket liten) lucka som maten kan nås ifrån och tyvärr har det visat sig att den inte riktigt funkar. Fåglarna verkar ogilla de hala metallpinnarna och maten är för svår att nå. Visserligen är den bra på det sättet att fåglarna garanterat inte kommer och att bajsa i maten, men men... Näe, den funkar inte så bra.
Mest verkar fåglarna gilla matningsplatser av trä. Eller så har det varit hos mig.
Kanske de har lättare att greppa trä än metall - och plast....ja...sådant vill jag inte ha!
Har vägrat plast i allt jag kan i 25 år - och inte ens den sötaste talgmes får mig att ändra på den principen. 

Ja, hmmm...vad var nu sedan meningen med det här inlägget?

Ta hand om de minsta därute, och om man är lite systematisk och varierande så har man mycket skoj att se fram emot när det är dags att räkna in dem.
Stycken och arter.
Kom ihåg, den 26-27 januari - offra en timme någondera dagen på att kolla in vilka gäster du har på din frökrog.

Men nu hörni....nu....nu...nu tror jag bestämt det är dags att plocka julskinkan ut ur ugnen.
Doften som sprids får mina smaklökar att bli lite hysteriskt jul-lyriska.
I år som alla andra år...;)

Önskar nu er alla en riktigt skön julhelg!

1 kommentar:

G:a Affären sa...

Värmande läsning att du är mån om fåglarna, och det är som du skriver viktigt att fortsätta mata dem.

När jag hade häst gick det åt mängder med foder men det blir också många säckar med frön till de små. I fjol tror jag det blev tio tolv säckar á 20 kg!
Domherrarna och -fruarna föredrar att äta från ett bord eller marken, jag ser dem aldrig vid automaterna.
Jag vet inte när vi i Sverige räknar fåglarna men det måste jag kolla och bli lite bättre på att veta sorter också. Det är rofyllt att sitta och kika på de små, jag spanar ofta efter "min" domherre och inbillar mig ibland att jag känner igen den.
Så fina bilder du tagit!
Jag är med i klubben; vägra plast!!!

Kram till dig fina bloggvän!
Cia