DYR UTRUSTNING

Det är ju så att om man har fotografering som jobb eller om man
är en ivrig amatör så tenderar utrustningen att bli mer och fler. 
Och det är inte bara kamera och objektiv och andra tekniska attiraljer, nej, vet ni, 
det är hårdskivor och puts-set, olika filter och ryggsäckar...

Ovan ser ni min stora ryggsäck. Den sväljer nästan hela min kamerautrustning 
och datorn och filter och extra batterier och extra minneskort och ett anteckningsblock 
och och och...men så väger den därefter vilket betyder att det inte är något
som jag släpar på då jag skall ut och fota något. 

Oftast vet jag vad det är jag skall fota och då räcker ofta ett par eller tre av mina
objektiv till. Bör nämnas att om jag fotar OIYLT-foton så har jag 
också en reservkamera med, men det är en annan historia. 

Men då jag bara fotar för mitt eget höga nöjes skull så där till vardags så vill jag gärna
ha så lite som möjligt att släpa på. 


Dessutom så hör jag till dem som hellre har en riktigt enkel väska/ryggsäck,
har inget behov av att göra folk uppmärksammade på att jag släpar på 
relativt värdefull kamerautrustning, vilket proffsväskor ofta gör.
Har en riktigt bekväm liten ryggsäck för turer ut i naturen, den är knallorange vilket
är ett medvetet val, för då ser jag den lätt då jag lämnat den vilande mot en
trädstam även om jag gått en runda i skogen omkring. 

Men till vardags är jag mer sparsmakad i mina färgval, och ja...jag gillar ju dämpat. 
Så när jag senast var till IKEA så hittade jag Den Optimala Kassen! 

Den har det underbara namnet DRÖMSÄCK och för mig är det just precis vad den är! 

Den finns i min favoritgröna färg. Den är en kass och ryggsäck i ett. 
Den har precis lämpligt med fack till det jag behöver. 
Den sväljer min dator. 


Och med ett inlägg från en gammal kameraryggsäck får jag med mig två objektiv. 
(Kameran och det tredje (långa)objektivet har jag oftast ändå i handen). 
Har jag bara ett kort objektiv på ryms hela kameran i väskan. 

Den ser just så enkel och stilren ut som jag vill ha det. 
Och så kostar den 20 €. 



Hade med den idag på dagens utfärd och den var bara perfekt! 

Undrar om jag inte skall åka till varuhuset och köpa en till i 
natur-vitt - också. Och i samma veva säljer jag bort ett par
ryggsäckar som jag skaffat under årens lopp. 
Enkel, simpel och fånigt praktisk utan en massa 
onödigt tingeltangel är denna väska. 

Lite smått genialisk faktiskt! 


KATTEN SOM ÄLSKAR MÄN


Det här är Kolmonen. Den tredje. 

Min äldre grabbs katt. En katt som kom till honom då den redan 
levt sina första tio år hos en annan ung man. 
Under ett internet-möte med onlinespel kom Kolmonens dåvarande husse och
min grabb i samspråk. Grabbens sambo hade längtat efter en katt och 
där på nätet möttes en man som hade en katt han levt med i tio år. 
Som var så hans katt.
Samtidigt ville den unga mannen åka ut i världen och här mötte en annan 
man som för tillfället var redo med sin världserövring 
och mogen att ta en ny familjemedlem
i form av en egensinnig, mycket personlig och galet vacker katt. 

Även om det var grabbens sambo som i första hand hade önskat sig en katt, 
visade det sig rätt snart att den här katten - hon älskar män. 
Och bara män. 
Flickvänner och mammor väger inte mycket i hennes värld. 


När kärleken mellan grabben och sambon för ett drygt år sedan tog slut valde
katten tydligt vem hon ville stanna hos. Det var ingen tvekan. 
De här två bondar som få. Katten rider på hans axlar vart än han går. 
Mig har katten aldrig sänkt annat än en nådig blick. 
Hon älskar sina män. Vi andra är luft för henne. 

*

Innan jag hade min träff med mina barndomskompisar hade sonen med sina
vänner lagt beslag på stugan ute på udden. När jag kom, körde jag dem till
tåget så de kunde ta sig hem. I väntan på tåget hade kattväskans dragkedja glidit upp 
och en katt småstressad av bilfärd som den inte är van vid gjorde som
katter gör - smet och försvann in i närmaste täta buskage. Borta. 

Det var omöjligt för dem att stanna kvar i staden. 

Det där man inte vill uppleva. 

Men innan tåget kom hann han tala med några lokala som var i närheten. 
Förklarade att katten sällan rör sig långt, hon är inte så van att vara ute. 
Och att hon älskar män. 


Vi lade upp bilder på nätet, fick goda råd om hur fånga in henne, 
människors engagemang var berörande och hjärtligt. 
Aldrig underskatta makten av sociala medier! 

Det gick en dag, och en natt, i sommarstorm, 
då vilken katt som helst skulle ligga lågt. 

*

Så kom samtalet. Dag tre.

En man ringer, presenterar sig, och berättar att han troligen har 
grabbens katt hos sig. En man likt min grabb. 
Till honom hade katten sökt sig och villigt följt med. 
Katten som älskar män. 

*

Nu är katten lyckligt hemma hos sin husse igen. 
Ett äventyr rikare och kanske ett av de nio
 kattliv fattigare, 
men det är sådant man inte vet. 

Hon är hemma. Där hon skall vara. 



RAPPORT FRÅN EN UDDE


När stormen som kom in över landet natten till lördagen hade dragit vidare och 
lämnat efter sig ett av nederbörd surt landskap blev kvällen fantastiskt vacker. 

Bara ovädrets sista svans i form av mörka moln hängde kvar över himlen. 

*

Jag hade haft ett par barndomsväninnor på besök på stugan. Det är så där underbart
med vänner från barndomen, man liksom kan helt sänka gardet på alla plan 
och behöver inte föreställa sig något alls. 
Inte för att jag kanske annars heller gör det, men med barndomsvänner är det som
om man inte ens kan vara något annat än det man är. 

Det är skönt, avslappat och innerligt hjärtligt. 
Jag saknade dem redan då jag såg baklyktorna då de åkte iväg. 

*

Har en vecka jobb kvar innan semestern. Den kommer förmodligen att bli arbetsdryg,
jag är den enda som officiellt är på jobb - även om jag har kolleger som kommer att 
dejourera om det skulle behövas.

Men sedan är det lediga dagar som räknas. Efter min utmattning för något
år sedan har det tagit länge innan jag igen börjat läsa romaner. Det har varit som 
om koncentrationen inte riktigt funnits där. Började på en detta veckoslut
och kan knappt lägga den ifrån mig. I dessa coronatider är Hanne-Vibeke Holst bok
Som Pesten en ruskig historia att läsa. 

Har du inget att läsa i hängmattan i sommar så rekommenderar jag den.

Nu har solen gått ner, det börjar vara lite kyligt i natten och dags att krypa
till kojs. Den här sommarnatten är smått kylig. 
Få se när värmen kommer åter? 

MURRIG KVÄLL


Det ena regnmolnet efter det andra drar förbi, skvätter lite regn, mest bara för att blöta ner
en aning, lite åskmuller på håll. Det är kyligt och fuktigt, myggorna kommer fram
ur sina vrån. Det kliar vid ankeln där de kommit åt att bita. 

Det är naturligtvis ännu mycket sommar framför, men när det är så här kyligt och ruggigt så 
går tankarna osökt till höst. Nej, nej - jag vet det är låååångt till hösten, men höstmänniska som
jag är så är det inte helt oväntat att jag för min inre syn ser hur trädgården skall se ut i höst. 


Nästan som instinktivt brukar jag ofta välja växter som har fin höstfärg eller
andra höst-kvaliteter framom häftig sommarblomning. Men att planera inför hösten är inte
bara höst. Det är nu jag tittar i mina rabatter var det kan finnas plats för lökväxter till våren. 
Perenner eller buskar som är lite sena att komma igång på våren, men nu är frodiga
och fina. Där är det lämpligt att i höst gräva ner lite lökar. Lökarna blommar innan
de här lite sena växter vaknat, men när de sedan kommit igång så täcker de snyggt
lökväxternas vissnade blast. 



I år har mörkbladiga växter mer än någonsin innan flyttat hem till mig. 
Kanske de har en viss känsla av höst och tyngd som jag gillar. 

Och passar perfekt för en lite murrig kväll som ikväll. 



KLIPPA NER




Det blir mycket trädgård nu, jag vet. Förvisso varnade jag lite om att det kunde bli så 
tidigare här i somras. Ni vet det här med corona och man är mer hemma och allt det där. 
Inget hindrar väl mig att röra mig utomhus lite hit och dit, men si...det 
är just det som det gör. Inte coronan, utan en rygg som kastat sig besvärlig. 


Till och ifrån får jag nu och då ont i ryggen och man vet inte riktigt varför. 
Oftast går det om efter ett tag. Och vi är nu i det där med tag. Vi är inte ännu i efter...
Så lite begränsad i mina foto-utfärder har jag varit ett tag nu. 
Och så finns det ju så mycket vackert i trädgården att knäppa små bilder på.
Hela våren och försommaren när allt växer upp och spirar och börjar blomma. 
Så underbart! 


Men så en dag märker man att man måste ta fram sekatören och börja klippa ner
överblommat. Eller måste och måste, men så här tid på sommaren brukar jag ännu göra det,
i hopp om en andra blomning, ofta lite svagare men ändå en blomning. 

Senare på sommaren och på hösten så lämnar jag alltid det överblommade kvar. 
Det får fröså sig och så finns det så många fina perenner som blir stående upprätt
hela vintern och ger karaktär åt vinterträdgården. 

På finska kallar man den "talventörröttäjät" och det bara inte går att översätta det 
så det blir lika bra. 
Men det beskriver något som envist står upp och inte ger sig genom hela vintern. 

*

Förresten är den utblommade salvian inte alls så tokig att ta in i vas. 
De skall minsann få stå på mitt arbetsbord och lite påminna om trädgården därute medan
jag ännu ett par veckor får jobba på innan det blir semester för min del. 

Skall bli skönt! 

Kanske det då blir lite mer utfärder och lite mer bilder än bara dessa
från min trädgård. Heheheee...