När stormen som kom in över landet natten till lördagen hade dragit vidare och
lämnat efter sig ett av nederbörd surt landskap blev kvällen fantastiskt vacker.
Bara ovädrets sista svans i form av mörka moln hängde kvar över himlen.
*
Jag hade haft ett par barndomsväninnor på besök på stugan. Det är så där underbart
med vänner från barndomen, man liksom kan helt sänka gardet på alla plan
och behöver inte föreställa sig något alls.
Inte för att jag kanske annars heller gör det, men med barndomsvänner är det som
om man inte ens kan vara något annat än det man är.
Det är skönt, avslappat och innerligt hjärtligt.
Jag saknade dem redan då jag såg baklyktorna då de åkte iväg.
*
Har en vecka jobb kvar innan semestern. Den kommer förmodligen att bli arbetsdryg,
jag är den enda som officiellt är på jobb - även om jag har kolleger som kommer att
dejourera om det skulle behövas.
Men sedan är det lediga dagar som räknas. Efter min utmattning för något
år sedan har det tagit länge innan jag igen börjat läsa romaner. Det har varit som
om koncentrationen inte riktigt funnits där. Började på en detta veckoslut
och kan knappt lägga den ifrån mig. I dessa coronatider är Hanne-Vibeke Holst bok
Som Pesten en ruskig historia att läsa.
Har du inget att läsa i hängmattan i sommar så rekommenderar jag den.
Nu har solen gått ner, det börjar vara lite kyligt i natten och dags att krypa
till kojs. Den här sommarnatten är smått kylig.
Få se när värmen kommer åter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar