TEATERTIPS...

Större delen av mitt liv har jag haft fördelen att vistas i skärgården närhelst

jag känt för det. I min barndom var det Åland, i vuxen ålder Bromarf. 

Redan som barn, då Stormskärs Maja sändes på TV, kände jag starkt för

berättelsen. När filmen kom var jag tio år gammal, men kände igen naturen från 

mina barndoms somrar - filmens Stormskär låg inte långt ifrån 

minbarndoms skär. 

Numera befinner jag mig mest innanskärs och stämningen är annorlunda, 

men minnen från somrarna i ytterskärgården finns kvar. 

Så när jag såg att Salon teatteri ger Myrskyluodon Maja (Stormskärs Maja) som 

stor musikalsatsning klickade jag snabbt hem biljetter till föreställningen.

*

Och vilken föreställning! 

Hela den medryckande, varma men också tragiska, berättelsen skriven

av Anni Blomqvist som berättar om hennes farmors liv ute i Åländska ytterskärgården

i medlet av 1800-talet har man på ett strålande sätt lyckats få in i föreställningen.

Mycket starka tolkningar och fantastiska sångnummer. 

Om man så bara skall se en sommarteater i år, så är det här det man skall se! 

Ta med en näsduk, det kan nämligen hända att det blir lite vått i ögonvrån

"av den där vinden från havet" - som det heter....

Mer om teatern HÄR

I TRÄDGÅRDEN...

Känns som en evighet sedan jag suttit och bara varit ute i trädgården. 

Jag fick ett projekt klart idag och nu kommer jag att ta det rätt lugnt fram till

min semester i augusti - och då skall jag ta det äääännnu lugnare. 

Tycker igen att sommaren bara svischar och svuschar förbi. 

Sitter här i trädgården, som sagt, och björkfröna regnar över mig, 

är inte det ett tecken på....typ...sensommar? Är björkarna bara tidiga i år? 

Sommaren har ju precis börjat! 

Schersminen har blommat ut och de första bladen på vildvinet har börjat rodna (!).

Jag hinner inte med! 

Även om jag älskar sensommar, för att inte tala om hösten, så behöver 

högsommaren nu inte skynda sig så f*rb*nn*t! 

Med den här takten får jag ju plocka fram adventsstaken nästa vecka...

Ta de lugnt nu sommar - vi vill njuuuuta av dig läääääänge än.

OM BARN...

Idag är det trettio år sedan jag blev mamma. 

Shit - känns som igår! 

Ingen, absolut ingen med barn under tio år förstår vad jag menar.

Vadå...igår? 

Mammor, eller föräldrar, med barn mellan tio och tjugo börjar ana vad jag menar.

Och de med barn mellan tjugo och trettio vet exakt vad jag menar....

Hur attans snabbt skall tiden galoppera? Hur snabbt skall jorden snurra egentligen? 

*

Jag menar....det var ju alldeles nyss jag fyllde trettio! 

Min grabb stod där dryga metern hög och meddelade åt alla 

som orkade lyssna att hans mamma minsann skulle fylla tjugotio!

Nu är han tjugotio och jag....tjugotjugotretton! 

*

Hur man än vänder och vrider på det så är min unge trettio.

År.

Han? Mitt skrutt? Min förstfödde! Seriöst? 

Att jag i trettio år skulle bakat jordgubbstårtor med några små variationer.

Att jag snart har en unge som är typ "ifatt mig i ålder".

*

Nåh, så är det ju inte, och jag är lyckligtvis helt förskonad från

all världens åldersnoja - även om jag tycker det är lite underhållande att

skämta om det. Jag är faktiskt mer än okej att vara i den ålder jag är, det 

är mer det här om med vilken fart tiden susar iväg jag förundras över. 

Det var ju ändå liksom precis nyss jag blev mamma?

Det kan inte bara vara så att jag varit mamma större delen av mitt liv...?

Upplevelsen av tid spelar små spratt med en! 

*

Men så är det.

Min förstfödde fyllde trettio idag. 

Och det var alldeles nyss han föddes!

Jag lovar och svär!

Även om det var en hel livserfarenhet sedan. 

Och samtidigt bara ett andetag. 

VARDAGSGOTT...

Jag har helt förälskat mig i det här med att få en matkasse hemlevererat. 

Och hittills har både ingredienserna och recepten varit mer än bra! 

Den här veckan har vi ätit vegetarisk hamburgare med coleslaw 

som var helt galet god! Glömde ta en bild på det...vi var visst lite hungriga ;). 

Men gör gärna om det och bifogar då receptet. 

Sedan har vi ätit Nizza-sallad fast med forell istället för tonfisk.

Och paprikasoppa som satt som en smäck i min aningen förkylda kropp. 

SOPPA PÅ ROSTAD PAPRIKA

4 paprikor

1 morot

1 lök

1 vitlöksklyfta

olja

2 msk tomatpuré

6 dl vatten

1 grönsaksbuljong

1 tsk salt

svartpeppar

persilja

crème fraiche 

gott bröd

Värm ugnen till 225°c

Klyfta paprikorna och lägg ut dem på en bakplåtspappersklädd ugnsplåt.

Ringla över olivolja och strö över lite salt.

Rosta i ugnen ca 1/2 timme. 

Skala och skär moroten i tunna skivor. Skär löken i bitar och hacka vitlöken. 

Fräs morot, och lök i olja i en kastrull en stund. 

Tillsätt tomatpuré och vitlök och fräs ännu ett par minuter. 

Tillsätt vatten och buljong. 

Låt koka sakta till moroten är mjuk.

Blanda i den färdiga paprikan och kör med en stavmixer till en slät soppa.

Smaka av med salt och peppar. 

Servera soppan med persilja och crème fraiche och gott bröd.

*

NIZZA-SALLAD

En liten näve färska bönor

1/2 kg nypotatis

2 ägg

ca 300 g forellfilé

1 rödlök 

frisésallad

kalamata oliver

Dressing:

1 dl olivolja

2 msk rödvinsvinäger

1 1/2 msk dijonsenap

1 nypa socker

1 nypa salt

svartpeppar

Värm ugnen till 160 °c

Skölj bönorna och knipsa av fästena. Skrubba nypotatisen

(eller skala äldre potatis - ja, självklart - jag vet...) 

Koka potatisen klar och bönorna likaså. 

Krydda med lite salt och låt svalna.

Koka äggen efter smak - lösa eller hårda.

Själv gillar jag 6-7 minuters ägg. De är de bästa...

Stek forellen i ugn 15-20 minuter eller tills 

köttet släpper från skinnet. 

Låt fisken svalna och lossa skinnet. 

Skiva rödlöken tunt, och dela äggen i klyftor. 

Riv frisésalladen, lägg över oliverna och löken. 

Dela potatisen i mindre bitar, lägg över bönor 

ägghalvor och fiskbitar. 

Häll över av såsen. 

* n j u t *

LÅNGSIKTIGT OCH ENVIST...

Minns inte när det var vi satte upp vår första uggleholk i skogen,

men det är säkert närmare tio år sedan. 

Redan i fjol, då jag var på stugan tidigt på vårvintern, hörde jag kattugglan

hoa i natten. Såg den flyga ur en av våra knipholkar vid stranden.

(Ugglorna kunde visst inte läsa att det stod "Knipa" på holken...)

Men det blev inget mer den sommaren. 

I år började de häcka i en annan knipholk, men då vi skulle kolla om det kläckts några

ungar var boet tomt - mården hade varit i farten. Den hade lämnat sitt "visitkort" i form

av en bajskorv på holkens tak, så boven i dramat är känd men än på fri fot.

Ugglor lägger rätt sällan en ny kull då den första misslyckats, men under 

vår- och försommaren hörde jag fortfarande kattugglehanen hoa i närheten och tanken

på att de kanske, kanske ändå hade gjort ett nytt försök vaknade. 

Vi kollade de övriga holkarna och inne i skogen, i en av holkarna hittade vi 

två ägg. De hade försökt på nytt. 

Området runt holken lämnades ifred, många fåglar kan överge sina ägg

om de blir störda, men de överger aldrig, eller ytterst sällan sina kläckta ungar. 

De två äggen i det nya boet hittades 19 maj. 

Sedan dess har ugglan lagt ett ägg till och:

*TADAAAAA*

nu är de tre små småttingar! 

Och ingen mård har lyckats ta sig till den nya holken.

Inte är de ju fagra precis, dessa små kattuggle-ungarna,

men ändå alldeles bedårande i sin ruggighet.

Och jag, jag känner ju nästan som om jag blivit faster-moster eller nåt,

så länge som vi hejat på detta ugglepar i vår skog.

Eller känslan av att hålla i en liten dunig en.

En som skall bli stor och tuff.

Men har en bit dit än...