Idag är det trettio år sedan jag blev mamma.
Shit - känns som igår!
Ingen, absolut ingen med barn under tio år förstår vad jag menar.
Vadå...igår?
Mammor, eller föräldrar, med barn mellan tio och tjugo börjar ana vad jag menar.
Och de med barn mellan tjugo och trettio vet exakt vad jag menar....
Hur attans snabbt skall tiden galoppera? Hur snabbt skall jorden snurra egentligen?
*
Jag menar....det var ju alldeles nyss jag fyllde trettio!
Min grabb stod där dryga metern hög och meddelade åt alla
som orkade lyssna att hans mamma minsann skulle fylla tjugotio!
Nu är han tjugotio och jag....tjugotjugotretton!
*
Hur man än vänder och vrider på det så är min unge trettio.
År.
Han? Mitt skrutt? Min förstfödde! Seriöst?
Att jag i trettio år skulle bakat jordgubbstårtor med några små variationer.
Att jag snart har en unge som är typ "ifatt mig i ålder".
*
Nåh, så är det ju inte, och jag är lyckligtvis helt förskonad från
all världens åldersnoja - även om jag tycker det är lite underhållande att
skämta om det. Jag är faktiskt mer än okej att vara i den ålder jag är, det
är mer det här om med vilken fart tiden susar iväg jag förundras över.
Det var ju ändå liksom precis nyss jag blev mamma?
Det kan inte bara vara så att jag varit mamma större delen av mitt liv...?
Upplevelsen av tid spelar små spratt med en!
*
Men så är det.
Min förstfödde fyllde trettio idag.
Och det var alldeles nyss han föddes!
Jag lovar och svär!
Även om det var en hel livserfarenhet sedan.
Och samtidigt bara ett andetag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar