Vill ju inte verka otacksam över sommaren och så, men någonstans vid 23 grader går min
måttstock för vad som är skönt. Då kan man ännu vara i solen och kanske
göra något, men kliver kvicksilvret högre upp orkar jag inte riktigt fungera.
Därför var det med en stor njutning jag i morse såg dessa fjädermoln på himlen som
skvallrar om att att väderombyte är på kommande. Nu hade jag förstås
sett det på väderlekskartorna och väderleksapparna, men det känns alltid extra
skoj att också kunna läsa av det i naturen.
På eftermiddagen kom de första vindilarna.
Lillungen som är i stan textade:
"Det blåser nästan. Som om någon hostade i Sibirien".
Inte mycket till svalka. Vindarna var ännu varma och förde inte mycket
nedkylning med sig, men bara kvällen led så blev svalare och svalare.
Klockan är nu halv tolv på natten och jag sitter ute på terrassen och skriver,
det är svalt och skönt. Huden känns torr och sval.
Här skulle säkert vara än svalare men den kalla luftströmmen som
hämtar med sig en vind som blåser från ett håll som blir bakom en udde,
så det är fortsatt lä i viken, men vinden får ändå gardinerna att fladdra och
myggljusets låga att flämta.
Ute på fjärden samlas gässen till ruggning och mer och mer
moln drar ihop sig över himlen.
I morgon åker jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar