TOTAL TYSTNAD

Här är tystnaden total, det finns inte ett ljud någonstans

som skulle söndra stunden. Och skulle det plötsligt höras ett

ljud, då skulle det vara något som hör till och inte egentligen störa alls. 

Möjligen distrahera, men inte störa. 

Sommaren är här. Klockan har blivit över midnatt och jag kan 

inte gå och lägga mig. Vill inte! Senaste natt sov jag ute på terrassen, 

det är så där underbart varmt, försommarvarmt, utan att vara högsommarkvalmigt. 

Jag följer med djurlivet i närknutarna. En gammal ryggskada gör sig påmind och 

gör att jag avstår för tillfället för längre promenader, egentligen avstår jag promenader 

över huvud taget. Jobbigt och onödigt. Men krämporna gör som de vill. 

Inte som jag vill. Tyvärr. 

Vi har nya invånare i viken i år. Ett sångsvan-par har slagit rot här och

likaså ett storlom-par. Dessvärre lyser ejdrarna, här som på de flesta ställen, med sin frånvaro. 

Eller inte är det ejdrarna i sig som saknas, men de lyckas inte få ungarna fullvuxna. 

På land har de minken som största fiende och så fort ungarna kläckts

och kommit ut till öppet vatten kommer havsörnen och plockar dem - lite som

snacks som en kompis till mig uttryckte det. 

Allt detta bekräftar hur otroligt mycket allt har med allt att göra i naturen. 

Och hur allt går i vågor. 

Då jag gick i lågstadiet då jag första gången hörde om havsörnen och hur 

utrotningshotad den var. Det var 70-tal. I och med att den är högst upp på

näringskedjan fick den all miljögifter som människan då spred

omrking sig i sig via födan och var på väg att dö ut. Minns min glädje över

att havsörnen hittat till min lilla vik, att jag fick se den med lugna majestätiska vingslag 

flyga strax ovan vattenytan 

Idag ser jag den allt oftare jagad av andra fåglar med ett byte i klorna. 

Jag har inga som helst problem med att djur äter djur, men nog hur vi människor inte

verkar förstå vår roll i det hela. Havsörnens population gick ner på grund av att vi 

människan använde gifter som på sikt förgiftade havsörnen som nästan dog ut. 

Vi räddade havsörnen med år och åter år, årtionden av arbete för att få stammen livskraftig. 

Nu finns det för mycket havsörn och ejdern tar stryk. 

Vi lägger oss i naturens gång, det blir obalans. 

Vi gör vårt bästa för att korrigera de fel vi gjort.

Så där håller vi på. Raserar och försöker bygga upp. Och så om igen. 

Det finns för mycket hjortar vilket är ett problem. 

För mycket hjortar hämtar vargar - vilket också är ett problem.

Gässen är ett problem. De är också för många, isynnerhet kanadagåsen. 

Även den, liksom vitsvanshjorten är importerad, en invasiv art. 

För att inte tala om alla växter som är invasiva och tar över om 

man inte håller efter dem. 

Jag är en naturvän men ibland vet jag inte ut eller in vad 

jag skall tycka eller tänka. Vems varande är okej,

och vems inte. Och varför? 

I går kväll då jag skulle gå och lägga mig så tittade jag ut över viken. 

Där kom hundratal gäss lugnt simmande in i "min" vik. 

De ruggar, dvs byter ut sina fjädrar, och då kan de inte flyga och söker sig

till lugna ställen att övernatta. Ruggningen brukar inledas efter häckningen men 

i år verkar det vara väldigt tidigt. Antingen har häckningen misslyckats eller 

så är hela det här gänget unga gäss som inte än är könsmogna. 

Lite svårt att se i nattens ljus - även om det är så ljust det kommer att bli - 

men de flesta här är inte kanadagäss utan grågäss. 

Men det är totalt tyst över viken nu. 

Alla har lagt sig att sova. 

Så skall även jag.