Nu börjar det vara riktigt varmt på dagarna. Jag är som sagt tillbaka
"i stan" och jobbar på - än på distans. Idag var en sådan där
skön dag, fast det var jättevarmt ute så blåste det och jag kunde ha fönstret
öppet vid mitt hemmakontor och vinden svalkade som den bästa fläkt i världen.
Efter jobbet blir det att samlas vid grillen, laga mat, präppla på om hurudan dag
var och en har haft. Det är härligt att ha familjen, även de vuxna barnen samlade
såpass nära att spontana middagar inte behöver bli "ett program". Bara ett samtal eller en textare:
- Vi tänkte käka om en halvtimme, skall jag slänga i ett par extra potatisar?
eller
- Här finns en extra kycklingklubba, vill du ha den till kvällsmat eller tar du den som frukost?
eller
- Hämtmat idag? Vem hämtar? Och vad?
 |
Det är skönt och kravlöst. Och jag älskar se någon av mina grabbar - eller båda -
komma släntrande över gräsmattan för en gemensam bit mat. Det är så det är just nu.
Ingen av dem har något allvarligt i kärleksväg på gång som drar.
Inget avlägset jobb, den ena skall börja studera till hösten och den andra jobbar,
som så många andra på distans. Då det finns jobb, vill säga.
Att vara freelance är frihet, men också osäkerhet.
Kanske en extra kycklingklubba kompenserar bra i matkassan...?
Jag har ju haft dem båda bosatta i andra länder, i andra städer, så det känns härligt att
ha dem här i knutarna denna sommar i alla fall.
Det är så just nu - till hösten kan det ändra. Och så skall det vara när man är ung.
Tids nog sitter man fast i bostadslån och ... en vardag.
 |
Lyckligtvis har jag själv så gott som alltid tyckt om min vardag.
Inte bostadslånet, men vardagen. Gillat det enkla och okomplicerade.
Därför har kanske inte heller denna corona-vår drabbat mig speciellt hårt.
Tvärtom har den gett mig tid och ro att anlägga nya rabatter, och nu
är det läge att njuta av dem. Till skymningen går jag ofta ut i trädgården och
bara umgås med mina blommor. Ja, men hur tantigt låter inte det?
Men så har jag alltid varit. När skymningen lägger sig kommer en ro
över växterna och absolut över den som får betrakta allt detta.
Denna stilla kväll är det jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar