BLÅ STUNDEN...


Senaste natt kom det äntligen ett litet snötäcke hit till den södra
delen av vår landsända och direkt infann sig den blå studen 
då skymningen kom smygande. 

Det är alldeles magiskt detta med snö! 
Ljuset ändrar, ljudvärlden ändras, dofterna därute ändrar. 
Det blir en helt annan värld! 

Och jag slutar nog aldrig att förundras över snön ankomst. 
Hoppas det i alla fall, för finns ju inget bättre än att faktiskt ärligt
känna glädje för något så banalt, och årligen återkommande. 

Fast vad vem man - med klimatet som ändrar i raserfart. 
Kanske nysnö i framtiden är något riktigt exotiskt? 

*

Bakade pepparkakor idag. 
Sedan ungarna vuxit ur sina pepparkaksbagarförkläden har jag
i synnerligen sparsam mängd roat mig själv med att baka ett litet gäng peppisar. 

Oftast har det blivit ETT HUS, HJÄRTAN ATT HÄNGA I FÖNSTREN
eller så har det bara blivit en enkel hög peppisar till underlag 
åt blåmögelosten. Idag blev det det lite sådant och 
lite annat - återkommer till det senare. 

Det bästa när det gället nysnö är den dämpade ljudvärlden,
det bästa när det gäller pepparkakor är doften av nygräddade 
peppisar som stannar kvar i huset som ett dis av julelängtan
som lägger sig över allt man företar sig. Det är det jag 
älskar mest med tiden fram till jul. 
Denna förväntan som byggs upp sakta men säkert. 

Många vuxna klagar på att man inte längre riktigt får 
taget om den där mytiska och mystiska julkänslan man hade som barn.
Det är nog inget mytiskt och mystiskt i det.
Bara att envist göra sådant som gett en julstämning förr. 
Det funkar överraskande bra fast man är vuxen! 

Och så struntar man i resten! Allt som inte ger en några som
helst julvibbar struntar man i . 
Det kan man ta tag i sen efter julen, tänker jag. 

Jag har till exempel aldrig fått julstämning av att tokskura hela huset,
det gör jag kanske i mars - för då ger det mig vårstämning. 
Men dit är det ett tag än. Så det struntar vi i nu. 

*

Just nu doftar huset gudomligt av pepparkaksbak.
Och ute doftar det nysnö.

Skulle jag inte vara vuxen, skulle jag nästan säga att jag 
kanske känner av en liten skön julstämningsvibration. 

Vad ger dig barnsligt-banala julvibbar? 


2 kommentarer:

T på Södertörn sa...

Äntligen en till! När jag är hemma går jag gärna ut i den blå timmen och betraktar, mitt diskret upplysta hus på avstånd och njuter. Den upprymda känslan förstärks nu när vi har snö här i Nynäshamnstrakten. När jag sedan kommer in igen och känner doften av den vedeldade spisen, en diskret hyacintdoft och doften av nykokt kaffe Då känner jag ett stort lugn och njuter. En fridfull jul önskar jag dig!

Maggi sa...

Tack det samma till dig, T på Södertörn, en riktigt skön julhelg önskar jag dig! Jag blir så glad när jag hör om och/eller möter människor som verkligen kan det här med att njuta i stunden och se - och känna - det stora i det lilla. För jag blir alltmer övertygad om att det är en gåva, en värdefull gåva, att kunna möta det i en värld som verkar snurra allt fortare.