Det är söndagmorgon, eller rättare sagt nog redan förmiddag och jag är inne på min andra
kopp kaffe, sitter och läser tidningar, snurrar på facebook, så där man nu gör en slö,
lite grådaskig söndagsmorgon.
Lugnet och ron är aningen missvisande för strax skall jag gå och hjälpa
lillungen som skall dra upp sina bopålar, stuva ner dem i kartonger
och från i morgon bli Åbo-bo.
Om det är vemodigt?
Nja, jo, kanske. Lite?
Häromdagen plockade jag fram julpyntslådan. Eller lådorna, faktiskt.
Så de har krympt! Från att ha varit flere stora lådor innan är pyntet nu
nere i två små. Och från dess innehåll kom det bara några få
grejer fram som fick komma fram.
Märkligt nog infann sig julkänslan ändå, som ett stilla lugn inombords.
I samma takt med att julkommersen och jultipsen och julmyset skruvas upp
kommer också skriverierna om hur man skall bete sig för att undvika julen.
Eller undvika allt det i julen som ger stress och ångest till och med.
Det får mig att tänka tillbaka på jular som varit, hur jular firats, och hur det
ändrat på sig under åren ändå, fast man tycker man håller fast vid traditionerna.
Skulle nog kalla mig en julmänniska, en som skarpt gillar julen, även om de yttre
attributen glesnat år för år.
Sitter och funderar om jag skulle klara mig utan julgran i år?
Få se?
Julbordet i år tar nog avstamp i fjolårets nya "tapas-tänk".
Små smakbitar av julens smaker. Var så lyckat i fjol,
så det blir nog fortsättning på det.
*
Senare på kvällen:
Nu är lillungens egendom instuvad i en paketbil och i morgon
bär flyttlasset till Åbo.
Vi har alla lite god lutfisk i våra mätta magar.
Lutfisk till 1-advent-tradition hos oss.
Nu är det bara skönt att lägga upp fötterna på soffan och njuta kväll.
Och tända det första ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar