ALBAYZIN...

...eller gamla stan i Granada.

Det är här vi hyr en lägenhet. Just den här lägenheten är hyrd via en skola

som ger lektioner i både spanska och flamenco, men det finns säkert

möjlighet till liknande boende i Granadas gamla stad, om man 

vill känna på genuint boende i Abayzín, eller Albaicín, man kan tydligen

stava det på flera sätt.

Här på bergsbranterna har det funnit bebyggelse förmodligen redan på

600-talet, men en stor del av den stadsbild som fortfarande finns kvar idag

är från tiden före morernas välde i slutet av 1400-talet.

Det här är vitkalkade väggar, små,små gränder.

Människor bor och lever här, inte så mycket turistigt alls.

Nu är det ju off-season förstås, men alla världens souvenirbutiker lyser

med sin frånvaro här. 

Det är också en bit att ta sig till butiken...

...och det går nästan som ett pass på gymmet - alla gånger!  

Häng med!

*

På vår lilla patio har alla andra blommor gett upp för vintern, 

en endaste ros orkar blomma.

Bra så! 

Här är porten ut till gatan. Det är bastanta grejer det här! 

Lådan uppe i hörnet är postlådan. 

Jag hittar ett zinkfat som jag som den sanna skrotsamlaren kunde tänka mig ta hem och

plantera blommor i sen när det nu blir sommar igen...

...men näe, det blir nog bara vid tanken. 

Fast bara för att se minerna vid incheckningen? 

Näe, vi skulle till butiken, ju!

Här är vår lilla "gata". 

Mycket pittoresk och fin.

Och grändens gäng.

Här ser man förresten lite av de inmurade, söndrade glasflaskorna som

finns längs många av murarna. 

De är väl tänkta för att förhindra större inkräktare, men 

man får ju hoppas att katterna slipper få tassarna uppskurna.

På sina håll här i Albayzín ser man betongplumpar längs trapporna. 

De är för att man på några ställen skall kunna ta sig fram med något hjulförsett.

I det här fallet var det ett lass med sand som skulle transporteras. 

Här är det liksom mest uppåt eller neråt hela tiden åt något håll.

Har man barn i barnvagnsålder - vänta ett tag innan ni reser hit.

Mötte en familj där mamman bar på ett par barn och pappan

bar på barnvagnen - och kassarna därtill.

Det såg rätt kämpigt ut...

Men för den som är självgående och har en hyfsad kondition så 

är detta en pärla att upptäcka.

Det är nämligen inte bara några gränder utan faktiskt en rätt stor

stadsdel som man har att upptäcka. 

Gå vilse i och hitta tillbaka.

Det här är nog bland de vackraste vägarna jag gått till butiken.

Betydligt mer ansträngande att ta sig hemåt med ett par matkassar dock, men det går.

Det är ju trots allt vinter här och temperaturen är kring +15 sådär, som mest.

Alldeles perfekt för en nordbo på matuppköp i dessa backar och trappor.

På sommaren i 35 graders värme. Ja, då kanske jag hade struntat i att gå 

till butiken. Inte på dagen i alla fall.

*

Men Albayzín. 

En vacker pärla att bo i.