I morse vaknade jag upp i Andalusien.
Och jag tror jag är lite kär. Eller på något sätt hittat hem.
Eller vad vet jag, men här finns något jag känner att jag längtat till ett litet liv.
Tänk att få slå upp fönsterluckorna och se den vyn, bara det!
Nu har byn tystnat, det är mörkt och bara någon enstaka lampa lyser
vid husens hörn.
Ett par katten slåss i buskagen som vetter upp mot bergen,
i övrigt är det stilla i gränderna.
Här är fantastiskt gott att vara!
1 kommentar:
Det ser alldeles underbart ut!
Skicka en kommentar