Eller katedralen i Granada.
En lite kylig dag blev det att gå på stan, och lite av en slump gick
vi på katedralen i Granada. Det är nämligen lätt hänt, att man "går på den".
Den ligger aningen inklämd mellan en massa gator och gränder och absolut
inte så mycket till landmärke - inte från gatunivå i alla fall.
Den är nästan lite anspråkslös, men det beror bara på att man inte får in hela
katedralen utifrån, så inklämd mellan andra hus är den.
Att det är frågan om världens största katedral i renässansstil blir man varse om
när man väl tagit sig in genom de enorma trädörrarna.
Katedralen är en verkligen vacker och speciell i sitt ljusa ljus.
Det var drottning Isabella som efter erövringen av Granada lät starta upp byggnationen
av katedralen. Detta efter slutet på det muslimska styret som varit rådande
i närmare 800 år. Katedralen är byggd på samma plats som
det innan det funnits en moské.
Katedralen blev klar 181 år senare.
I ett kapell i anslutning till katedralen vilar både hon,
Isabella och hennes man, kung Ferdinand.
Här finns så mycket att vila ögonen på, så mycket att ta in, så
det lönar sig ta god tid på sig när man besöker katedralen.
Här finns många altare för olika helgon, den ena mer gyllene än den andra.
Men fantastisk fina allihop!
Nu var jag ju här utanför den värsta turistsäsongen, så stundvis
var jag nästan ensam i katedralen, bara en handfull andra besökare.
Det är också en så annorlunda känsla att inte behöva trängas, utan i
lugn och ro få gå omkring och ta in allt detta.
Intill ingången till katedralen finns ett museum med en massa gobelänger, prästkläder, smycken,
skulpturer och annan fantastisk konst.
Där finns också den här...Johannes Döpares huvud på fat.
Ja, det blev ju klart att det gick tokigt för honom...
Så ja...är du i Granada.
Gå inte förbi denna vackra kyrka.
Den är värt ett utdraget besök.
Absolut.
1 kommentar:
Så vackra bilder <3
Skicka en kommentar