...så som det är hos mig numera.
Jag har kanske så småningom hittat in i en rytm att vara
freelance och ha en dag utan projekt alls,
och så plötsligt en morgon ligger det en hel del i mailboxen som
hoppeliten leder vidare till något intressant.
Jag tror bestämt att jag gillar läget lite.
Bara min trötthet släpper, och det känner jag och
det vet jag ju att den gör, så tror jag att det här blir
en riktigt, riktigt intressant vår.
Nu vet jag ju inte om det beror på att jag sovit mig genom
nästan hela januari i sin helhet, eller om det beror på
att jag på ett helt nytt sätt kan och får och hinner
vara närvarande som gör att jag nu kan känna
in ljusets återkomst på ett nytt sätt.
Förr satt jag innestängd på mitt kontor de flesta ljusa timmar.
Och gick ut och skottade snö, eller gick ut med hundarna
när mörkret redan lagt sig över bygden.
Numera gör jag tvärtom.
Jag går ut när det är ljust och jobbar när mörkret lagt sig.
Och ni tror inte vilken skillnad det är!
Även om jag, som jag skrev i förra inlägget, släpar på
en sista knorr av trötthetsdrakens monstersvans,
så är det något alldeles nytt på gångs inom mig.
cx
(katten gick över tangentbordet)
Bara det!
ikuhjn
(och en gång till, tillbaka).
Det känns plötsligt som om vardagen,
och alla dess sysslor är lite mer levande och
så mycket mer närvarande.
Och ljusets återkomst, vet ni!
Nu finns det där, på riktigt,
och inte bara som något som står i kalendern,
och som går att skönja bakom persiennerna på ett kontor.
Det är nog skillnad.
Och jag är både glad och tacksam över
att få möta det i år.
Och en tänker verkligen njuta av nuet.
På riktigt!
1 kommentar:
Det går åt rätt håll, både med dig och årstiden, lycka!
Det är härligt att leva och få bejaka sina behov,
att ta plats under den ljusa delen av dygnet.
Vi njuter av dagen och ljuset!
Kramar /Cia
Skicka en kommentar