FIRA FAR...

...i skymningen. 

Skymningen på bilderna beror på att blixten till min kamera har gått i strejk. Inte alldeles lätt att få till foton överhuvudtaget nu, när ljuset onekligen är en bristvara.

Men skymning också av den orsaken att just denna far liksom inte har fått sin present än.

Han har nämligen snott våra gemensamma på en weekendresa till...(nu skall vi se om jag får det rätt-stavat)...Warszawa och Krakow.

För tillfället lär de sitta på tåget mellan dessa två städer - i och för sig utan biljetter, eftersom tåget var fullbokat, men ja, på tåget är de ändå på något sätt...eller ännu tillsvidare är de där, kanske man borde säga?

Så länge jag inget hör av dem, antar jag att de inte sitter utslängda på en lerig åker någonstans i Prószkóws utkanter eller på stationen i Zdzieszowice?

Vilket språk alltså! Även om det i finskan lär finnas fler ord med fler konsonanter efter varandra än i polskan - men det är enligt mig ändå en viss skillnad vilka dessa konsonanter är. 

Ja, så nu är det så att ungarna och ungarnas far med lite god tur, och med goda förklaringar till den polska konduktören så de hinner till flyget, borde landa här någon gång efter midnatt sådär.

Den äldre av ungarna blir nog hemma hos sig, hans hem ligger på vägen hit,

 men lillungen och hans far skall nog dyka upp här efter midnatt någon gång.

Och då är det definitivt redan skymning.

Så då blir det nog dags för lite fira-far-väldigt-sent-med-natt-mat.

För även om han och jag inte delar matbort sådär till vardags, så behöver det inte betyda att man inte kan mötas vid samma matbord ändå. 

Så tänker jag. 

Och är både glad, och lite stolt faktiskt, över att det är så det går till hos oss.

Men i väntan på det tänker jag tugga i mig lite god ost, laxrulle med tunnbröd och fantastiskt god pastasallad som jag snurrade ihop här alldeles nyss. 

Mmmm...

Vad jag sysslat med på weekenden får vi ta en annan gång, men utöver det har jag varit och klappat om sommarstugan, och bäddat in den för vintervilan.

Alltid lite nostalgiskt på något vis.

Och nordanvinden som rev och luggade i håret och talade om att nu var det slut på värmen. November"värmen", som fått både vitsippor och lupiner att blomma.