VARENDA ÅR....

...vid den här tiden står jag där i matbutiken, vid tidningshyllan som är fylld till brädden av jultidningar, och dräglar och pillar på dessa jul-specielnummer.
Fast jag kanske lite känner mig som om jag bläddrade i helt annan sorts tidningar - om jag vore man alltså. Ja, ni förstår?
 Jag behöver väl inte dem alla? Tidningarna?
Men om jag bara lite tittar???
Nu har jag ju ändå lärt mig efter år och år och år att jag faktiskt kanske kan klara mig utan de flesta av dem.
Men så överraskas jag av Lantliv, 
som ju hör till favoriterna när det gäller inredningstidningar. 
Lantliv överraskar mig med inte ett, utan två specialnummer till jul:
Lantliv (jul)Mat&Vin
och Lantliv Jul&Pyssel.

Och kan jag stå emot? Kan jag låta bli att kasta ner dem i butiksvagnen innan jag ens hunnit tänka tanken till slut om jag verkligen behöver ytterligare en jultidning? 
Nej och nej.

Alltså seriöst. 

Jag är tydligen ändå en alldeles obotlig julstolle!

Nu sitter jag då härhemma och bläddrar bland alla dessa julorgie-bilder och inser att jag just nu helst skulle vilja bjuda hela min nya stads invånare på glöggfest, bjuda familj och vänner på en nomnomnom-julbuffé förstås, bjuda kollegerna hem till mig, de skulle få en alldeles speciell fest i min julpimpade trädgård, som inte ännu är ens en trädgård - men om...
Jag vill stanna hemma från jobbet för att  göra alla underbara hemmagjorda godis till jul, sticka alla julklappar, och och och...

...ja, så sitter jag då i verkligheten här i min nedsuttna fåtölj, lyssnar med ena halvörat på nyheterna på tv, och hör plötsligt att jag inte alls är totalt out när jag skulle vilja göra allt detta, just nu mest av allt.

Det är tydligen en trend (*suck för ordet*) bland utbildade kvinnor att återgå till detta med att göra själv, baka, sticka, fixa, dona. Det har till och med ett namn: 
Homing

Vi bakar inte för att vi inte skulle ha råd att köpa köpis.
Vi stickar inte för att vi inte kunde köpa färdigt.

Varför vill vi göra allt detta då?

Kanske för att det finns stämningar, dofter, minnen som inte går att köpa?

Kan det vara så enkelt?
Och att det är därför jultidningar går åt i trippelutgåva?

För att vi vill?

1 kommentar:

G:a Affären sa...

Har haft liknande funderingar...om jag köper tidningen så blir mitt behov tillfredsställt, till en viss del. Känns som när jag tagit del av ett pyssel, då har jag nästan gjort det, pysslat.
Undrar om det är samma sak med debattprogram; ser jag ett så har jag deltagit, från soffan. Efter det lägger sig ilskan, någon har uttryckt vad jag tycker.
Ärligt, jag bläddrar jag hellre i Lantlif än ser ett debattprogram.
Kramar
/Cia