NÄR MAN FÖRSÖKER FÖRSTÅ...

...allt det som pågår, det som händer just nu. I det egna landet, i Europa, och hur allt har med allt att göra.

Jag tycker det är så otroligt intressant, jag lusläser allt jag kan komma över, försöker att verkligen förstå hur allt har med allt att göra. Varför saker och ting sker, och vad det som sker leder till.

Otroligt intressant! Egentligen.

Och ändå kan jag känna mig som en myra som glor upp i en stor tall och ser alla dessa grenar...

Så klart - och ändå så komplicerat. På något vis...ja, ni kanske vet vad jag menar?

Men ändå, oj vad spännande!

Verkligheten kan vara fängslande som en saga!

Men trots att jag stortrivs med att vara uppdaterad, följa med, lyssna, försöka förstå på djupet vad som sker, diskutera, argumentera så längtar jag nu och då till ett alldeles enkelt bara-varande-i-stunden.
Då mina tankar bara kan blanda sig med tystnaden i en skog, och skogen får mig att se på saker och ting med ett sunt avstånd.
Nu tror jag ju inte en sekund att man egentligen kan blunda för allt som sker, att det som sker inte också skulle påverka lilla mig, och mitt lilla liv. Allas vår tillvaro, på något vis. Allt annat vore naivt.
Men att för en stund bara få vara ett med tystnaden som skogen bjuder på är en lyx som jag aldrig, aldrig kommer att ta för givet, och just därför uppskattar jag det så starkt.

Det händer så mycket spännande i världen just nu.
Både nära oss, och lite längre bort från oss.
Det är intressant och fascinerande och jag kan inte låta bli att dras med.
Men att få stanna upp en stund på ett varmt fårskinn med en kopp hett kaffe i skogens tystnad är bara alldeles underbart. För mig.
Att få tid, rum och tysthet att analysera sina tankar.
Vilken oerhörd lyx är inte det?
Egentligen?

Från i morgon tänker jag unna mig den lyxen.
Längtar som ett barn!

Barnsligt - men nödvändigt - för mig!

Njut ni också.
Unna er det ni njuter av.
Ni är värda det, tjejer!