SVÅRT ATT SLITA SIG...

Ni känner säkert igen er...nu när det händer så mycket därute i trädgården och i naturen så skulle man inte riktigt ha tid med innesysslor...Inte innesysslor hemma - än mindre på jobbet, hihi...
Min väninna med stor och underbar trädgård, och ett brinnande intresse sade engång att hon går ut i trädgården en dag i maj, och kommer in på nytt i september nångång och utbrister undrande:

- Jasså, det ser ut så här inne hos mig???

Lite samma kan jag känna...har verkligen inomhusprojekt som jag borde ta itu med, men jag vill bara sällskapa med alla knoppar därute!

Jag förstår så väl vad man menar med trädgårdsterapi, just nu när jag har en verkligt hetsig period på jobbet (hoppas i alla fall att det bara är en period;)) känns dethär med att få pyssla på i trädgården extra välgörande!

Det är så underbart när det finns något som man inte kan skynda på, hetsa på...Knoppar spricker när dom spricker. Det går just så snabbt - eller långsamt - som naturen har bestämt det!

Och hur skönt är inte det!

Idag var jag efter jobbet en sväng via en plantbutik, men kom totalt tomhänt ut därifrån...*besviken*...däremot hittade jag lite hönsnät och tjock järntråd i den brevidliggande järnhandeln. Ibland kan jag tycka att det är n ä s t a n lika inspirerande att gå i en järnhandel som i en plantbutik...så nästa gång kanske jag visar vad jag tänkt göra med det.

(Eller så babblar jag på om annat, om resultatet inte blivit så bra som fantasibilden i min skalle låter lova, hehe.)

Nu när regnet slutat skall jag ta en sväng i trädgården, hunden ser ut som om hon tyckte det var en förfärligt god idé...jo, jag kommer ut nu!

Ha ett skönt veckoslut! Härligt att ni följde med på min kvällspromenad! Jag blir så glad över era kommentarer!

Stor kram!

M.