GOD MORGON VÄRLDEN...

Känns som evigheter sedan julafton! 

Märkligt, för egentligen har jag i ärlighetens namn inte 

fått speciellt mycket gjort. 

Har slötittat på fler tv-serier än jag sett på under hela året! 

Smuttat rödvin och ätit praliner. Helt klassiskt alltså. 

Visst, var en sväng till jobbet och fick undan stökat där det mesta.

Här hemma fick jag en del freelance-texter skrivna 

och en del korrekturlästa som nu är på väg till tryck. 

Känns skönt att ha allt sådant som legat lite på hög bort-

städat innan nyår. Skönt med ren bordsyta, både 

konkret och symboliskt. 

Gubben gnagade i sig den sista biten julskinka idag.

Även om han är född med den där hushållsgris-genen, 

så börjar även han få nog av julmaten. 

Egentligen är det ju helt vansinne (om också ett gott sådant) 

det här med julmat. Hur noggrann och uträknande man än

försöker vara verkar det som om det alltid blir lagat för mycket mat.

Som man inte riktigt vill ha mer efter juldagen. 

Det är både dyrt, det tar ett bra tag för en husmor (läs mig) 

att stå i köket och snurra ihop allt. Och så blir det 

ohjälpligt mer svinn än under någon annan högtid. 

Så hos oss i alla fall. Skam att medge, men så är det.

Följaktligen meddelade jag under julmiddagen att 

nästa år åker hela konkaronkan till Lappland över jul.

Hyr en stuga och käkar vid färdigt dukat bord.

Aaah...känner att jag redan längtar till nästa jul! 

JULHÄLSNING...

Det börjar likna till jul härhemma. Det doftar skog av den lilla gran jag spikade upp på väggen.

Det doftar pepparkaka från årets pepparkaka"hus" som alltså 

i år blev en pepparkaka-skog. 

Lite som en hyllning till den fantastiska natur vi har och bara kan traska ut i 

precis när vi vill. En tummen upp för allemansrätten - och vårt allas

ansvar att förvalta den rätten på ett bra och respektfullt sätt. 

Skickade inga julkort i år, så bilden på min pepparkaka-skogs får

bli mitt julkort till er alla! 

Istället valde jag att betala in en slant till Finlands Naturskyddsförbund.

För naturens skull. 

*

Nu skall jag sätta mig i bilen, åka till gravgården och tända ljus för alla

dem som inte längre är här hos oss. 

Köra vidare till tågstationen och plocka upp Lillungen och i 

morgon sällar sig resten runt julbordet.

Ha en fridfull och skön juletid alla och envar! 

Kram till er! 

BYGGA EN GRAN...

Det har sålts odlade julgranar i min familj i årtionden. 

Det har funnits jular då vi haft den vackraste av alla granar som man kan tänka sig. 

Så har det faktiskt oftast varit, någon gång när efterfrågan varit som 

värst (eller bäst - beror hur man ser på saken) så har vi sålt vår gran

till någon stressad familjefar som varit ute i sista minuten och 

valt själva att ha den där granen som sett ut som om den vuxit i ett 

stuprör...

...men jul är ju ändå att ge julglädje. Och en gran är ändå bara en gran, eller hur? 

Det har hängt julpynt i våra granar som bär på minnen och av tradition hängt där

sedan tidernas begynnelse känns det som. 

När ungarna var små var det naturligtvis viktigt att julgranen såg ut som 

den alltid gjort. 

Under senare åren, då det varit sönerna som skött julgranskommersen så 

har det hänt att jag tagit in en toppless gran som råkat ut för ett missöde

och inte längre var försäljningsbar. 

Så ja, granarna har minsann haft olika utseende under årens lopp.

Själv har jag ofta längtat efter något enklare. 

I år var det (äntligen) dags för något mer sparsmakat. 

Ungarna är vuxna och behöver inte längre matas med traditionell julstämning som förr. 

De är antagligen så korvstoppade av jul från tidigare årtionden så

de skulle överleva utan ett barr jul på flera år, hahahahaaa...

Och några barnbarn syns inte i horisonten än som behöver doseras med traditioner. 

Alltså gjorde jag såhär: 

Den här mycket sparsmakade "granen" har prytt väggen ett par veckor redan. 

Och jag har gillat den överraskande mycket precis så här simpel som den är. 

Den är med andra ord inte riktigt klar här än, men lekte med tanken om

att låta den hänga kvar efter julen och vara en "vintergran". 

Den här barrar ju inte, skriker inte JUL med stora bokstäver.

Men jag tycker den har en skön vinterkänsla. 

Men inte är det ju jul på riktigt om det inte doftar gran i huset?

Eller hur? 

Det brukar bli en hel del grenar över vid julgransförsäljningen då 

man sågar av de nedersta grenarna, och det är precis de jag återanvänt till

årets julgran! 

Och tro eller inte, det doftar precis lika mycket julgran inne hos oss nu

som om jag hade en traditionell julgran inne. 

Men fördelarna är att den här tar ingen plats alls.

Den barrar säkert som andra granar också - men inte speciellt mycket.

För det finns inte så mycket att barra...

Tänker att det här kunde vara ett alternativ för minimalisten. 

För någon som bor trångt, någon med kattungar - eller vilda ungar av vilken

annan ras och sort som helst...;)

Däremot funkar den rätt dåligt som något att gömma paket under 

och möjligen ännu sämre att dansa runt. Men det får man ta. 

Jag gillar faktiskt skarpt den lågmälda stämningen i min sparsmakade gran.

Njut av alla julförberedelser, och alla goda dofter som hör julen till! 

OM HANTVERK...

Idag har jag inlett min julledighet! Det känns bara bra det! 

Mitt i julbrådskan satte jag mig ner och lekte lite hantverkare och 

tillverkade lite små grejs som jag länge saknat. 

Är ju en vän av lite ordning och reda och eftersom ens 

livstil nu inkluderar sladdar till alla möjliga laddare från 

telefonens hörlurar (de är de som trasslar sig mest...) till

datorns, paddans och kamerabatteriens laddare och tusen andra 

sladdar och ja, ni vet? 

Enklast skulle väl vara att köra gummibandstrixet, och det gör

jag också till de allra flesta faktiskt. Men så tänkte jag att jag vill faktiskt ha lite 

snyggare grejer till de där som oftast ligger framme lite här och där.

Som de där hörlurarna. 

Hade en liten bit läderrem hemma och några nitar från ett 

tidigare projekt och så bara klippte jag och stansade 

ihop ett gäng i lite olika längder.

Och tadaaa...riktigt snygga sladd-hållare har sett dagens ljus. 

Sonen lät aningen skeptisk till att de små remmarna verkligen skulle

funka till hörlurarna, att det skulle vara smartare med knäppe - och

det kanske det skulle. Nu råkade jag bara inte ha sådana hemma...

Men nja...det är överraskande enkelt att ta tag i änden av de

hoprullade ögglorna och trä dem igenom läderremmen.

Inte besvärligare än att knäppa en knapp i en jacka faktiskt. 

Sedan passade jag på att återanvände ett par läderarmband som ingen längre

använder till ett par andra sladd-trassel. 

Barnsligt glad över mitt "hantverk" idag! 

Men nu...jag har visst en sill att tillreda. Den skall ligga i sin lag

och dra åt sig smak i dagarna tre, så det är visst så dags att göra något åt den saken? 

Så vad sitter jag här för? 

Marsch till köket med mig! 

BLÅ STUNDEN...

Senaste natt kom det äntligen ett litet snötäcke hit till den södra

delen av vår landsända och direkt infann sig den blå studen 

då skymningen kom smygande. 

Det är alldeles magiskt detta med snö! 

Ljuset ändrar, ljudvärlden ändras, dofterna därute ändrar. 

Det blir en helt annan värld! 

Och jag slutar nog aldrig att förundras över snön ankomst. 

Hoppas det i alla fall, för finns ju inget bättre än att faktiskt ärligt

känna glädje för något så banalt, och årligen återkommande. 

Fast vad vem man - med klimatet som ändrar i raserfart. 

Kanske nysnö i framtiden är något riktigt exotiskt? 

*

Bakade pepparkakor idag. 

Sedan ungarna vuxit ur sina pepparkaksbagarförkläden har jag

i synnerligen sparsam mängd roat mig själv med att baka ett litet gäng peppisar. 

Oftast har det blivit ETT HUS, HJÄRTAN ATT HÄNGA I FÖNSTREN, 

eller så har det bara blivit en enkel hög peppisar till underlag 

åt blåmögelosten. Idag blev det det lite sådant och 

lite annat - återkommer till det senare. 

Det bästa när det gället nysnö är den dämpade ljudvärlden,

det bästa när det gäller pepparkakor är doften av nygräddade 

peppisar som stannar kvar i huset som ett dis av julelängtan

som lägger sig över allt man företar sig. Det är det jag 

älskar mest med tiden fram till jul. 

Denna förväntan som byggs upp sakta men säkert. 

Många vuxna klagar på att man inte längre riktigt får 

taget om den där mytiska och mystiska julkänslan man hade som barn.

Det är nog inget mytiskt och mystiskt i det.

Bara att envist göra sådant som gett en julstämning förr. 

Det funkar överraskande bra fast man är vuxen! 

Och så struntar man i resten! Allt som inte ger en några som

helst julvibbar struntar man i . 

Det kan man ta tag i sen efter julen, tänker jag. 

Jag har till exempel aldrig fått julstämning av att tokskura hela huset,

det gör jag kanske i mars - för då ger det mig vårstämning. 

Men dit är det ett tag än. Så det struntar vi i nu. 

*

Just nu doftar huset gudomligt av pepparkaksbak.

Och ute doftar det nysnö.

Skulle jag inte vara vuxen, skulle jag nästan säga att jag 

kanske känner av en liten skön julstämningsvibration. 

Vad ger dig barnsligt-banala julvibbar?