Det är nu det sker, det där viktiga som vi människor kanske har en förmåga att strö
lite romantiskt skimmer över, men som för djuren är årligen återkommande rutin.
Usch, vad jag lät oromantisk nu, men det är ju bara så som det är.
Det är ganska krasst egentligen, och minst sagt tuffa tag för att i år igen försvara sina revir.
Eller försöka vinna nya revir av något försvagat par.
Vi har både sångsvan och knölsvanpar som patrullerar här på sjön.
Knölsvanen har i alla fall en rival och har under flera dagar nu kunnat följa med deras
kraftmätningar. Tyvärr lite för långt borta för mitt objektiv.
(På bilden ett sångsvanpar)
Det är lätt att lära sig att skilja på ljudet mellan sång- och knölsvan.
Knölsvanens vingar låter när den flyger, medan sångsvanen trumpetar (sjunger???)
medan de flyger (eller så är de tysta). Men när något låter som om det skulle med sina
sista krafter försöka flyga så är det en knölsvan.
Har inte hunnit väldigt ivrigt följa med hemsjöns invånare, har mest bara blivit iakttagelser
från balkongen, men i varje fall finns här knipor, gräsänder och till och med
ett skäggindoppingpar - även om jag tror att de bara var "passing by" på väg vidare.
I morgon bär det i alla fall ut till stugan. Gubben stack iväg redan för ett par dagar sedan,
men jag valde att stanna hemma och jobba från ett bekvämt hemmakontor.
Till sommaren blir det nog att flytta även jobbet ut till stugan.
I morgon skall jag också få en ny kamera att testa över veckoslutet.
Jag är kanske lite som ett barn på julafton även om jag vet att det
inte skall vara sååå stor skillnad till den kamera jag haft innan.
Det är mest den jag haft ett år nu som jag inte är nöjd med och vill byta ut.
Få se vad jag gillar den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar