Det var inget oväntat, hon skulle ändå ha fyllt 99 år om några veckor bara.
Min svärmor, mina barns farmor.
Stilla hade hon somnat in, omgiven av sina barn.
Inget dramatiskt. Sorgligt - förstås - men som sagt inte oväntat.
Men jag tänker att med henne går också en slags era i graven.
Hon, tillsammans med min svärfar så länge han levde, var en sammankallande
magnet. Bondgården där hon bodde ända tills för ett par år sedan var en naturlig
samlingsplats. Där fanns alltid kaffe för en förbivandrare. En öppen dörr.
Det var där man stack sig in för en pratstund. I över sjuttio år.
Det hade alltid varit så.
Efter henne kommer det inte att finnas den naturliga knutpunkten.
Barn och barnbarn och barnbarnsbarn är spridda över världen.
Men också kusiner och annan släkt som varit vana att sticka sig in hos henne.
Förr på gården, de senaste två åren på vårdhemmet, efter att hon inte längre klarade
av att bo hemma, ens med hjälp av sitt yngsta barn hos vem hon bodde en tid
innan vårdhemmet. På vårdhemmet blev hon också snabbt en omtyckt person
både bland andra boende och personal. Hon var sådan.
Alltid glad, positiv och välkomnande.
Han som jag, förresten idag, varit gift med i 34 år har samma läggning.
De som läst min blogg en längre tid kanske minns att vi hade en period då
vi inte bodde ihop, men vi kom aldrig att skilja oss, och efter några år kom vi på att
vi nog egentligen trivs fasligt bra tillsammans.
Men ja, han har samma utstrålning som sin mamma.
Och samma manér, vilka blir allt tydligare ju äldre han blir. Heh.
Men ja, med henne avslutas ett slags tidevarv, traditioner som kommer att vara
svåra, kanske omöjliga att upprätthålla. Och det är kanske inte ens meningen?
En livstil, som husmor på en gård hela sitt liv, sådant finns inte längre.
Dagens gårdar måste ofta ha fler ben att stå på.
Ibland tänker jag att hennes centrala roll inom släkten kanske på något sätt också
var en slags nostalgi till en tid som funnits i mångens barndom,
men som inte återkommer. Med hennes bortgång blev det som ett
farväl till det också. Till en tid som varit.
*
Ikväll skall vi ha en liten familjemiddag.
Skall bli blinier. Älskar det!
Älskar båda. Både blinier OCH familjemiddagar!
Livet går alltid vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar