Visst är det fint med en bukett tulpaner på bordet, och det har vi nästan alltid.
Här vi bor nu ser man genom hallen direkt in i rummet där vi har vårt matbord,
och det känns självklart och välkomnande att ha en bukett där som
hälsar en när man kommer hem.
Han jag bor med, gubben, är minst lika ivrig att köpa hem buketter och
då blir de oftast rejält färgsprakande och väl tilltagna.
Han är alltså den mer yviga av oss två, och så som vi diskuterade när
han kom hem med en gigantisk bukett med alla färgers gerberor som man
kan tänka sig till vår bröllopsdag att det är klart att det är okej.
Det är ju han som köpt buketten, och han njuter av denna färgprakt, den gör
honom glad - och då får sparsmakade jag hitta på något mer subtilt
till följande vecka.
Nå, nu har jag sannerligen dragit det subtila och sparsmakade till sin spets.
Köpte en kruka med snöklockor och delade dessutom på de bleka skotten
och lade dem lite här och lite där i diverse skålar och fat.
Det är något med att liksom följa naturens klocka även inomhus.
Våren startar upp med de där första späda, små lökväxterna. Det är
fantastiskt att följa med hur de för var dag växer och får mer klorofyll i bladen.
Snart syns väl den första knoppen?
Nu när jag tänker så går jag ofta i mina tulpanbuketter också från
vita, ljusrosa bleka färger där efter nyår mot allt mer färgmättat fram till påsk.
Har inte tänkt på det, men gör nog så. Följer naturens "färgmättnad".
Skoj att lite så där "analysera" sig själv också, hehe!
Men så är det ju vändag, eller alla hjärtans dag idag också.
Jag är inte så fasligt extra förtjust i den dagen. Missförstå mig rätt, jag tycker det är
fint att lite extra komma ihåg sina vänner, men mest störs jag av den där
kommersiella delen. Stack mig in i en större butik häromdagen och där fanns
e n o r m a m ä n g d e r av färdigt bundna blombuketter med en massa
krimskramshjärtan instuckna än här och än där. På något sätt en typisk produkt som
(kanske isynnerhet män?) plockar med sig hem. Buketterna är bundna för länge sedan och
står varmt i ett varuhus med någon som kanske - kanske inte - kommer ihåg
att kolla att de har vatten. Och så kommer man hem och buketten vissnar
i ett nafs, alla blir besvikna på snittblommor och kvar är bara ett rosa
hjärta tillverkat någonstans i Kina som ingen vill ha...egentligen.
Som fd. florist blir jag så sorgsen över de här broilerbuketterna.
De är en nidbild över vad snittblommor kan vara.
Nåja, blev lite gnäll och marr, det var ju inte meningen, men ibland när jag sätter
mig ner för att skriva ett blogginlägg så vet jag inte vart tankarna kommer att ta mig.
Lite som ett babbel över en kopp kaffe under en fikarast.
Men ja, ha en skön vändag alla ni därute.
Och köp blommor - åt någon - eller åt dig själv.
Men välj klokt, hållbart och fräscht!
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar