VINTERMAT

 Jag har nämnt det förr, att det är något väldigt trevligt med säsongsmat. 

Att längta till, njuta av och sedan gå vidare i året. 

Blinier hör ju dit. Har haft ett gammalt recept som jag använt

i åratal, men det har jag tappat - och nej, jag kommer aldrig ihåg något utantill. 

Isynnerhet inget som vi äter bara en gång om året. 

Nätet är fullt av recept förstås, men det finns överraskande stor

variation i just blini-recepten. 

Så i år bestämde jag mig för att testa mig fram tills jag hittar det som 

i mitt tycke är det bästa. 

Det har blivit några blini-middagar i vinter, ja. 

Men här är nu receptet, och eftersom jag skriver in det här så 

kan jag inte tappa bort det. 

Vill nämligen inte ha väldigt tjocka blinier, men de skall 

ändå ha ett mjukt inre, men ytan skall vara så krispig så det låter

när man biter i den. Vill också ha en variant som får jäsa långsamt, 

så det blev en med en fördeg. 

Blinier (ca 4 personer) 

FÖRSMET (dag 1) 

2 dl fullfet (röd) mjölk

20 g färsk jäst 

2 dl bovetemjöl

Värm upp mjölken så den är fingervarm, blanda i jästen 

och rör om tills den smultit. Blanda i bovetemjölet. 

Lägg ett lock på och låt försmeten jäsa i kylskåpet

till följande dag, minst 12 timmar. 

(Vill man skynda på så kan man låta smeten jäsa i 

rumstemperatur i någon timme). 

SMET (dag 2)

1/2 dl skirat smör

1 1/2 dl lageröl

1 1/4 dl vetemjöl

2 ägg

1 knapp tsk salt

TILLÄGG

2 rödlökar

150 g smetana

löjrom eller rom av annan valfri sort

Börja med att skira smöret. Smält smöret i en kastrull på svag

värme. Brukar lägga i ett litet smörpaket på 200 g. 

Rör inte om under smältning utan låt proteinet i smöret landa

på botten av kastrullen. Det blir som en mjölkaktig "klump" där. 

Bildas det skum på ytan så tar man bort det försiktigt. 

Häll försiktigt smörvätskan som är alldeles klar och solgul 

försiktigt i en skål. Den ljusa "klumpen" som blir kvar kan

man använda i bakverk, i såser och soppor, så släng inte bort den. 

Låt det skirade smöret stå och svalna lite. 

Under tiden tärnar man löken fint. 

Lägg upp smetanan och rommen i skålar. 

Ta fram försmeten och bland först i ölet, sedan mjölet

(man kan också enbart använda bovetemjöl om man vill) 

och sedan lite av det skirade smöret. 

 

Separera äggulan från äggvitorna och lägg äggulorna i smeten. 

Salta. Jag vill gärna att man skall smaka sälta i blinierna, 

för jag brukar inte salta rommen - det får var och 

en göra vid bordet om man vill. 

Vispa upp äggvitorna till hårt skum.

Om du inte skall steka blinierna på en gång så vänta med att 

försiktigt blanda de uppvispade äggvitorna i smeten

precis innan du skall börja steka. Det får gärna bli lite 

äggvitepluppar i smeten, de bidrar till krispet. 

Det finns speciella blinipannor i gjutjärn, jag har tre stycken (de på bilden) 

och de kostar inte så mycket, så om man blir förtjust i att steka egna blinier

så lönar det sig att skaffa ett par i alla fall. 

Annars går det bra att använda en plättpanna. 

Blinierna blir ju då mindre förstås och inte så höga. 

Värm upp blinipannorna på medelvärme. Man får lite testa sig fram vilket

som funkar att blinierna inte blir brända men ändå genom gräddade.

Det är här som det där lilla extra med att skira smöret kommer in. 

Skirat smör bränns inte lika lätt vid som "vanligt" smör. Och så

sprättar det inte omkring heller lika mycket då man steker. 

(Så jag har nästan alltid en burk med skirat smör i kylskåpet - har man

en gång insett fördelarna när man vill steka med smör, så vill man inte

återgå till det gamla "vanliga" smöret). 

Men till blinierna. Klicka i av det skirade smöret och häll på smeten. 

Använder en soppslev vilket ger lagom tjocka blinier, men det är ju smaksak. 

Stek 2-3 minuter per sida. Man märker när blinin börjar släppa från kanterna, 

då är det dags att vända på härligheten. 

Allra godast är ju att äta direkt som nystekta, men man kan

nog steka dem innan och värma upp dem i ugn innan gästerna kommer. 

Det rekommenderas då att ringla över lite smält smör så de inte torkar. 

Mycket smör här nu. 

Det här är inte smal, eller lätt mat. Långt ifrån. 

Men en av mina favoriter under kategorin vintermat.