Det är som det är, är man ingen vintermänniska så blir det tjatigt att gå och räkna dagarna
fram till mars - som i alla fall i teorin är en vårmånad.
Och det är ju helt klart det skall vara vinter i februari...men ändå!
Jag kan inte förneka att inte vintern skulle kunna vara vacker, galet vacker.
Men det är ändå något som gör att jag bara längtar framåt på året.
Nu är det inte ens det att jag skulle tycka illa om kylan. Jag, eller vi, sover med fönstret öppet
året runt, och ibland är det rejält kallt i sovrummet när man vaknar - men det är sååå skönt!
Jag hävdar att denna "ovana" har ändrat hur min kropp upplever kyla. Det är sällan jag fryser.
Har nästan helt skippat vinterjackan utan väljer hellre en tjockare tröja och väst.
Men ändå längtar jag till vår och sommar. Och att få träffa min nyanlagda skogsträdgård
efter vintern. Strosa runt i trädgårdbutiker och välja vilka sommarblommor får bli
årets primadonnor. Snusa på örter att plantera i det lilla "växthuset", peta på frön att
så i odlingslådorna. I badrummet har jag en liten jordfabrik, jag bokashar vårt köksavfall
nästan året runt. Var förresten senaste söndag till en trädgårdsförening
och höll ett föredrag om Bokashi-kompostering.
Det har varit en paus med föreläsningarna
sedan innan corona-pandemin. Det var riktigt roligt att damma av
mig själv och träffa ivriga trädgårdsmänniskor som först nu börjat upptäcka det fina
med Bokashi.
Jag hade min vintersemester senaste vecka. Lite "kryck och protes" som jag är nu
för tillfället så blev det inte att kasta sig ut i skidspåret eller ens ut på en skogstur.
Så jag hade en annorlunda ta-hand-om-mig-själv vecka.
Lite frissa och fotbad. Inte samtidigt dock. Lite omvårdnad av båda ändorna.
Beställde nya glasögon åt mig. Märkte till min fasa att de jag har nu är från 2019,
och då beställde jag också dem från en nätbutik, med uppgifter om styrkan på
mina glasögon från ett tidigare besök hos optiker - typ 2016, kanske 2017?
Men till min - och lite också min optikers - stora förvåning så har jag exakt samma
styrka nu på mina glasögon som för nästan 7 år sedan.
I och för sig ingen orsak att byta om man trivs med sina brillor, ser bra med dem
och att de håller ihop efter min något slarviga inställning till mina synförbättrare.
Jag är långsynt och behöver bara glasögon då jag kör bil, skall försöka identifiera
en fågel på håll, plockar svamp och dammsuger (så jag ser alla dammråttor som
försöker göra sig osynliga). Men jag har dem minst lika mycket uppe
på hjässan som jag har dem på näsan. Eller så har jag dem dinglande i
sådant där "demens-snöre" som må vara hur tantigt som helst, men en
fantastisk grej för alla oss som behöver brillor bara nu och då. Heh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar