Av orsaker jag inte kunde påverka blev jag tvungen att lämna skärgården lite tidigare än planerat. Livet är nu en gång sådant. Släktingar som insjuknar akut och behöver hjälp. Och jag fick i alla fall en helvecka höstskärgård och fastän jag jobbade på dagarna kändes det nästan som semester ändå.
När barnen var små minns jag att jag tänkte att sedan när barnen är vuxna och klarar sig själv då skall
jag minsann försöka skaffa mig ett jobb så jag kan jobba från stugan. Eller ta ett alternerings-år och på det sättet kunna följa naturen i skärgården under en lite längre tid än något veckoslut nu och då.
Nå, nu är barnen vuxna och det finns en möjlighet att jobba alltmer på distans, men så kommer det här
med åldrande släktingar som är ensamma och sjuka och helt enkelt behöver hjälp. Någon som går till butiken - i dessa coronatider - och ja sådant! Är där. Närvarande. Håller handen och skämtar lite. Fast sjukdom är närvarande behöver inte humorn försvinna.
Bara att inse att det är så livet är. Så jag är hemma igen. Men skärgården försvinner ju ingenstans. Jag hinner än.
Och bra var det att komma hem. Har behandlat min trädgård med vänstra handen någon vecka och den varma hösten med regn har gjort att allt vuxit till höger och vänster uppåt och neråt. Trädgården var ett mindre kaos av lite väl växtglada växter. Morotsskörden i år var mer än tillfredsställande. Likaså alla örter.
Något som inte lyckades i år var bönorna (av någon outgrundlig orsak) och tomaterna var inte heller en höjdare i år.
Fick väl fyra tomater från den där sorten som skulle ge chokladbruna tomater. Totalt egoistiskt delade jag inte ens med mig av de fyra, utan åt dem alla helt själv. Det var ju ändå jag som helt själv fött upp dem, så någon måtta på att dela med sig av avkastningen, tänker jag...;)
Snart blir det att gräva ner tulpan- och andra lökar. Att göra det blir till löftet om en kommande vår.
Många blir nedstämda av att det blir höst. Min yngre grabb hör till dem. Där jag ser skönhet i gulnande löv och en viss vilsamhet i uppstannandet av tillväxt, ser han bara kommande kala träd och gråhet. Så olika man kan tänka!
Men jag har ju min årliga mentala sänka sedan i februari istället.
Näe, nu skall jag ta och köra bort ogräset jag rensade igår och sätta mig och planera var jag skall stuva ner vilka lökar. Kär syssla, minsann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar