SES NÄSTA VÅR

Puuust, vilken vecka! Just var det måndag morgon och så ett par blinkningar och så är det fredagkväll! Känns som en evighet sedan jag satt där på stugan i stormen och då är det bara en dryg vecka sedan. Men höstvädret har varit så vackert som det bara kan vara! Riktigt fina dagar då det verkligen harmar att behöva sitta inne framför datorn eller ränna runt på stan som ett skållat troll.

Morötterna, de sista, rev jag upp från odlingslådan här en kväll. Rensade och påtade på tills det blev mörkt. Älskar doften av höst. Fuktigt, lite småruttet - fast på ett fräscht sätt ändå. 

Gässen flyger över och skränar. På dagen såg jag en tranplog som drog iväg. 

- Ses nästa vår, viskade jag till dem medan jag fortsatte med att skörda lite svartkål till kvällens filmchips.

Mina lökar anlände idag. En del av dem. Då jag i våras började bygga på "den intima trädgården" kunde jag inte ana att det denna sommar skulle växa så galet bra som det gjort. Rabatten är sprängfylld med växter...Bra så! Men då jag tidigare på sommaren gjorde min vårlöks-beställning så hade jag tänkt att jag hade mer utrymme att gräva ner i. 

Nu blir det då, för en del av lökarna att testa på att odla i kruka. Eftersom jag ändå kommer att glömma var jag skrev upp vad jag satte vart så tänkte jag skriva även här. Bloggen finns ju alltid här. 

Här i den lilla krukan ovan är inklämd vita pärlhyacinter. I en lite större terrakottakruka har jag rosa pärlhyacinter med sorten 'Pink Sunrice'

I den gamla gjutjärnsgrytan finns en gammaldags narsiss 'Actaea'. När jag täckte över lökarna med mylla viskade jag också ett litet: - Ses nästa vår!"

En annan narsiss av sorten 'White Marvel' hamnade i min näststörsta svarta kruka. De här är helvita med en fylld mitt, ser nästan inte ut som en narciss. Kallas också orchidénarciss. Blir få fascinerad av att det i en sådan liten, rätt ful knöl, bor något så vackert! 

I år kommer jag således att ha rejält mycket lökar som jag skall testa hur det går att odla i kruka här på våra breddgrader. För min inre syn ser jag en stor kruka fylld med fransiga narcisser framtagna till trappan sedan när gässen och tranorna återvänder. 

Då vi ses igen! 

Tänder ljusen på bordet, men lämnar lamporna släckta. Tar in den smygande höstmelankolin. Som kan vara besvärlig för många, men som för mig är som en snäll famn som tillåter till vila och eftertanke.