I min skog har jag ett ställe där det växer svart trumpetsvamp. Alltså ett stycke ställe.
Jag upptäckte det för kanske tio år sedan genom att jag faktiskt helt konkret ramlade över det!
Snubblade på en gren och stod på öronen i mossan och när jag borstar de värsta barren
ur luggen så glor jag direkt in i ett litet gäng med svarta trumpeter.
Efter den lilla incidenten har jag tagit stigen förbi stället varje år.
Nästan alla år har jag fått med mig några svampar, i år var nog rekordskörd.
Så som det är med nästan alla andra svampar för den delen i år.
Finns mängder.
Jag brukar torka min trumpetisar. Tycker de blir bäst så.
Sedan kan det ju vara läge att ta en bild av sin fantastiska svampskörd
innan man torkar den. Blir liksom mer imponerande, vackrare -
kanske till och med mer aptitligt då. Torkade trumpetsvampar är kanske inte det
vackraste i matväg man kan tänka sig. Men de är svart guld!
Känner redan smaken av de smulade svamparna i en risotto.
Ou yesss!
*
Undrar om det kan vara fullmåne bakom alla regnmoln ikväll?
Klockan är alldeles för mycket för mig att vara vaken, som om min
gå-och-lägga-sig-klocka inte riktigt är på alerten.
Det regnar ute, trädgården är mörk utanför. Öppnar fönstret för att lyssna
till dripdroppet från träden. Ekarna fäller nu också sina ekollon. De smäller
mot den lilla gångbron av trä som går över ett litet dike.
Det åter så mycket mer i natten än på dagen.
En lockespindel har krupit in på insidan av fönsterkarmen
och står där med sina sytrådstunna ben och väntar.
På vadå?
Schasar iväg den ut tillbaka i natten, släcker ner och går och lägger mig.
Nog babblat för idag.
1 kommentar:
Babbel är för mig de där orden och tankarna och funderingarna som vill ut men som inte riktigt har en "rätt låda" att landa i.
Älskar tankarna bakom babblet. De är så oförstörda på något sätt :).
Skicka en kommentar