Det finns något väntande i luften.
Är det för att det är så, eller är det för att jag vet att en storm är på antågande.
Årets första höststorm.
Distansjobbar från stugan den här veckan.
Många saknar sina kontor, men jag tror minst lika många
är alldeles utomordentligt nöjda med distansarbetsrekommendationen
(vilket ord!!!) som påbjuder fortsatt arbete hemifrån.
Vi introverta vill inte att corona-begränsningarna gällande
var och hur man jobbar någonsin skall ta slut!
Mer distansarbete åt introverta. Typ.
Jag jobbar i en liten organisation, men även här märker man
av hur olika vi är, hur olika vi vill jobba.
En del av oss är starkt extroverta och har saknat gänget, babblet vid kaffet,
men också att kunna traska in hos sin kollega och ventilera tankar
och funderingar. Med eller utan tanke på att få en lösning på problemet.
Bara få tänka högt. Babbla på. Låta munnen gå snabbare än tankarna.
Eller bara hojta rakt ut i luften på bästa öppnakontoret-maneér:
"vem fixar det här?"
"kan någon ta sig an det där?".
Allt sådant som gör en introvert nervsvag!
En del av oss är starkt introverta och har inte i samma utsträckning saknat gänget.
Eller jo, men inte alls på samma sätt.
Man har saknat de där lite mer djupare diskussionerna
gällande ett jobbrelaterat problem. Men också personliga
samtal som förs face-to-face, inte vid ett glatt klockan-två-fika.
Kaffe-stunderna med sina vitser och sitt skratt är underhållande.
Nu och då. Sällan ens dagligen.
Men allra mest har nog introverta välkomnat möjligheten att
få jobba ostört med det man får lön för. Utan att måsta
"förklara sig" varför man vill vara för sig själv.
På något plan hoppas jag att det goda denna corona-pandemi
för med sig i förlängningen är att det skulle bli en utökad
förståelse för att vi är olika. Att det som är guld för en extrovert
personlighet kan vara rent gift för en introvert. Och vice versa, naturligtvis.
Det har bara så länge varit de mer extrovertas sätt att vara, att jobba
som varit det "enda rätta". Jag tror att det skapar en bättre arbetsmiljö på sikt
att tillåta människor att i större utsträckning jobba på det sätt som känns bra för
var och en av oss.
I väntan på höststormen sätter jag mig en stund på stugtrappan
och undrar om inte jag har det finaste kontoret på jorden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar