DEN BÄSTA AV BÄSTA

Jag vet, så säger alla om sina lurventussar! 

Men idag fyller min bästa av bästa jämnt. Tio år, tio gemensamma år! 

Jag kunde tala mig varm om den här hunden - och hundrasen för den delen. 

Hon, Aida, är alltså en borderterrier. 

Hur det kom sig att jag valde en borderterrier? Jag hade haft stora 

hundar sedan alltid kändes det som. 

Riesenschnauzer, 

en blandras mellan Riesenschnauzer och 

långhårig retriver, Airedaleterrier. 

Vid något skede började jag se fördelen med en liten hund

då jag i jobbet rörde mig på olika platser och en stor hund inte

riktigt var lika lätt att ta med sig överallt. 

Blev att jag valde en Cairnterrier. Hon hette Tosca och var min skugga

i nästan 14 år. Hon var alldeles underbar, men vars enda negativa 

sida var att hon hade så korta ben så att hänga med

på längre turer i naturen blev smått utmanande. 

Isynnerhet om det var högt gräs eller snö...

Så när Tosca tog sig till sällare jaktmarker funderade jag

ett bra tag vilken hundras jag skulle välja. 

Det blev en borderterrier. Det har jag inte ångrat. 

Redan då för tio år sedan började man tala om hundraser som inte

är så friska, som alla dessa trubbnosiga varelserna. Alldeles härom veckan läste

jag en artikel om att avla fram dessa hundar som knappt kan andas är

jämförbart med djurplågeri. För mig var en av kriterierna att hundrasen skulle

vara frisk. Och det är en borderterrier. 

Klart jag har försäkring för min hund, men jag har aldrig behövt använda den. 

Aida har aldrig varit sjuk. De gånger vi har varit till veterinären är för vaccinering. 

På alla dessa tio år! 

Sedan ville jag som sagt ha en hund med lite längre ben. Och van med

hundar som skall trimmas ett par gånger om året var det valet enkelt. 

11 månader om året har man knappt hundhår i hemmet alls. 

En sträv päls, som borderterriern har, är ypperlig om man vill röra

sig ute också då vädret är sådär. Pälsen torkar i ett nafs. Luktar

inte gamla yllesockor alls och släpar extremt lite sand och smuts in. 

Sådant fastnar helt enkelt inte. 

Sedan har ju en terrier en underbar karaktär. Inte så där

slätstruken och lite mesig, nej hon är tuff och modig. 

Någon kunde kalla det något utmanande. Envis och egensinnig till och med.

Men hon är alltid med på allt, långa promenader, lydnad, sök. Men 

blir inte heller galen om man av orsak eller annan hänger några dagar 

förkyld i soffan. Hon anpassar sig. 

Och så gillar jag hennes lite ruffiga utseende. 

Så långt från avel enbart för utseendets skull som ju gått över styr

då det gäller många hundraser...

Dessutom sover hon läääänge på morgonen. 

Kan man begära mer av en hund? 

Här har hon precis landat i sitt nya hem hösten 2010 och

är totalt fascinerad av....allt. Som en kattsvans till exempel. 

Hoppas på några fina gemensamma år än. 

Än märks inte åldern på henne. 

 Den bästa av bästa!