Meningen var att jag skulle besöka min studiekompis vernissage i Hangö på lördagen,
träffa en annan studiekompis över en kopp kaffe och utbyta lite nyheter och få tillbaka
mitt bidrag till en gemensam fotoutställning vi hade för snart ett år sedan. Hon hade
vänligt nog tagit hand om tavlan efter den senaste utställningen.
Jag vet inte om jag själv tycker att just det fotot är så bra att den behöver sparas. Den hade mest
en roll i en helhet, men för sig själv är den bara - ensam? Enkel och ensam.
Blev inget av någondera. Denna märkvärdiga tid gör att man på direkten blir försiktig
då man känner minsta lilla raspighet i hals, aningen till huvudvärk eller hostar till
mer än vanligt. Och visst nös jag också lite extra?
Små, små tecken på en möjlig förkylning gjorde att jag avbokade allt.
Inte för att jag egentligen kände mig direkt sjuk, men man vill ju inte
vara den som är en potentiell spridare av virus. Corona eller inte.
Så har det blivit. För ett år sedan hade jag knappt ens reagerat på lite halsont,
än mindre att det skulle hindrat mig att åka och träffa människor.
Men nu gjorde det det. Är det vårt nya normala?
Åkte istället ut till stugan.
Hösten har definitivt kommit till skärgården. Visserligen regnade det lite nu och då,
men det oaktat är fukten ständigt närvarande. Trots vinden ville det lilla byke jag
tvättade upp, en handduk, en disktrasa, en topp inte torka ute på bykstrecket
utan jag fick varma bastun för att få dem torra.
Man märker höstens ankomst bättre här än hemma i huvudstan. Där är samma rytm oberoende
av årstid, men här är det annat. Kvar i viken finns bara svanfamiljen.
Eller det är bara en förälder och fyra ungsvanar.
Kan inte låta bli att fundera om det var den här familjens svanpappa jag
såg bli ihjälslagen av en annan svan i somras.
Men alla andra invånare är veck.
Skarvarna flyger längs sina rutter, där nära vattenytan.
Gässen samlas i flockar ute på fjärden och flyger skrikande till
någon närliggande åker för att äta. I övrigt är det tyst.
Det finns mängder av lingon i år. Inte helt mogna på alla ställen än, men i
soliga öppna lägen är de alldeles djupröda och stora, fina.
Svampar finns det i överflöd - om man nu någonsin kan ha svampar i överflöd?
Har i år hittat kantareller på ställen där jag aldrig sett dem växa förr.
Hösten i skärgården är nog lite bättre än hösten någon annanstans.
Kanske kunde den vara lika fin i fjällen, det tror jag bestämt att den är.
Men dit kan jag inte ta mig nu. Inte i år.
Men hit till skärgården jag kan enkelt ta mig. Och planerar för fullt
hur jag skall kunna stanna lite längre, jobba härifrån någon vecka i iallafall.
Kräver lite planering. Men vi får se hur det går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar