Ja...ååååh...nu lämnar jag kojan för en kort stund.
Lämnar solnedgångarna - även om de är rätt kyliga att beskåda - än.
Så här ser de dock ut på kvällen från mitt bord inne i kojan.
Från bordet där jag skriver, dricker mitt kaffe och äter min mat.
Det har jag lämnat nu för några dagar i stan.
Några dygn framöver som kunde ha lite fler timmar än de
där normala 24, men det skall väl gå.
Ibland är jag en tidsoptimist...
Hemma i trädgården känns våren så mycket mer närvarande än
där ute i den isigt kalla skärgården.
Fasanerna stryker omkring och är granna och fina.
Duvorna kuttrar i ekarna och det är liksom
love is in the air lite över allt.
Trots denna erbarmliga kyla.
Men en dag skall våren värme vara här - jag tror på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar