....idag har förvisso solstrålarna mest lyst med sin frånvaro och dessutom har de gått och lagt sig för länge sedan. Om de hade lyst vill säga.
Så bilderna är från någon dag sedan. En solig och nästan varm kväll när det blev lite trädgårdspyssel
och hundar som inte ville in alls.
Den gamle jackrusselterriern Atte levde upp och snusade glatt omkring bland fjolårslöv och nygrön
gräsmatta. Det blir ju alltid sådär när man har ett gammalt djur att man går omkring lite hela tiden
och kollar in och försöker avläsa hur hunden egentligen mår.
Jag vet ju att tiden är så att säga begränsad för en hund som närmar sig femton år
och jag vill inte att mina djur skall behöva lida.
Men än är han pigg för sin ålder - just nu.
Och njuter vår i trädgården.
Den betydligt yngre Aida är också glad över vårljus och så men samtidigt
sådär lite onödigt fokuserad på fasanerna i trädgården.
Vi kommer inte ifrån att hon är en naturbegåvad jakthund - milt uttryckt.
Så det blir att hålla lite extra koll på henne också, fast på ett helt annat sätt.
Med Atte är det mer att ha koll på hans hälsa och överlevnad.
Med Aida är det mer att ha koll på andra djurs hälsa och överlevnad -
då hon är i närheten...
Det är ju så som det blir när man har djur. Man har det där ansvaret.
Att se till att de har det bra men samtidigt att även ens egna djur är och beter sig
så att de inte stör andra djur. Synnerligen viktigt att tänka på det nu när
det snart börjar finnas en hel del djur-ungar ute i naturen.
En gosig soffpotatishund kan, om man inte har koll på den,
förorsaka en hel del elände bland vilda djur.
Så tänk efter innan du släpper din hund fri i naturen.
Så viktigt att man har koll på dem.
Jag tror jag tjatar om det här varje vår.
För det är viktigt.
Att ge bobyggarfrid åt de vilda djuren.
Bobygger gör även hasselbusken - även om det inte kanske inte
är så spektakulärt som mången annans familjebildning i vårkvällen.
Men ni ser? Där är han och hon.
På date. På samma gren.
Love is in the air.
Det byggs bon lite överallt just nu.
Och att fåglarna kommit igång är kanske det mest tydliga.
Det kvittras och skvattras i buskarna och det kollas in holkar och
lämpliga grenklykor i trädgårdsgranen.
Och jag passar på och bjuder på lite extra lyx i form av nytrimmade
hundhår. Kammar också genom kattens päls som nu släpper massor med mjukaste ull
som försvinner i ett nafs när jag lägger ut det.
Jag vet ju att min katt onekligen tar någon fågel i sommaren. Jag vet.
Så för att kompensera det så tänker jag att hon får bjussa på finaste, varmaste ullen
i fågelbona så kanske någon unge extra klarar sig.
Himmelens teoretiskt tänkt. Jo tack, jag vet.
Men ändå.
Att ge något tillbaka är ju ändå att försöka gå mot en jämnvikt.
På något sätt.
2 kommentarer:
Där fick jag en liten uppfriskning om "han och hon" som växer på grenar:) Allt det där lärde man sig ju i skolan för en hel eeeeeeeeeeeeeevighet sedan. Brukar också bjuda fåglarna på lite extramjukt byggstoff i form av nyborstat katthår. Har ett par duvor på en telefonstolpe mitt emot terrassen och det är ett underhållande spektakel att sitta med en kaffekopp och se hur hanen blåser upp sig, kråmar sig och kuttrar för fulla muggar.
Ha en fin helg!/Annelie
PS Tänk inte mer på att göra tvål...........GÖR tvål. Det är så hiskligt roligt!! Finns ett enkelt recept i högerkolumnen i min blogg.
Ja men Jo! Då skall jag ta och göra det! Lovar att hojta till när jag testat på det :).
Skicka en kommentar