...nå, visst blev det ju så ändå att jag packade ner mig och djur och en massa annat
och rattade mot skärgården.
Vindrutetorkarna åkte som om de vore höga av något fram och tillbaka, fram och tillbaka
över vindrutan. En envis tro på meteorologernas ord om att det skulle klarna upp till kvällen
hade fått mig iväg fast jag så tvivlade innan.
Så ja. Jag och djuren och en hög med trädgårdsböcker är här nu.
Brasan är tänd och utanför fönstret en fantastiskt vacker solnedgång.
Att jag ens tvivlade tidigare idag? Hur tänkte jag?
Slängde ut lite torrt bröd i havet som jag glömt kvar från förra stugbesöket.
Måsarna kom från ingenstans på några minuter och vips fanns det inget bröd mer.
Jag brukar undvika att göra så, för det blir så lätt att måsarna då tror att varje gång
man går ut så betyder det mat...och DET kan vara lite påfrestande i längden.
Men idag blev det nu så. Hade vägen ner till bryggan för att bära in lite diskvatten
och så det blev bara så. Att brödbitarna kom med.
Vitt bröd är ju annars också något som vi kanske borde undvika.
Är vi nu djur eller människa.
Men någon tunn skiva nu och då skadar knappast någon ändå.
Och här ute är det nog bara jag som syndar och bjussar på vitt bröd typ tre gånger i året.
Hih!
Idag var en sådan dag.
Och jag är ute i skärin.
Hur kunde jag tvivla på att åka ut hit?
Regnet har slutat, vinden har mojnat.
Det räcker för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar