...eller så inte.
Jag har ju inte visat så mycket trädgård ännu här från Bokulla.
Och så är det kanske inte så mycket trädgård i den bemärkelse man (eller jag)
tänker trädgård. Det är mer som en park.
Trädgården är ju rätt så stor, så det är helt klart att man här måste måla med
stora penseln om det skall se bra ut.
Och det är ju inga större fel på trädgården som den är, absolut inte.
Men den har nog inte den där mysiga lite småslarviga charmen som
man lätt kan få till i en mindre trädgård.
Och som jag personligen är hemskt svag för...
Nej, här är det stora linjer som gäller.
Och de flesta linjer är ju faktiskt riktigt bra,
så det blir nog inte så mycket att plantera till här inte.
(Om jag inte vill bli fulltime-trädgårdsmästare i egen trädgård, vill säga.)
Just nu blommar scillorna som små sjöar lite här och där.
Det är härligt!
Jag älskar scillor.
De kommer liksom med buller och bång från ingenstans
så här innan allt det övriga och så plötsligt är de borta igen.
Så nu när jag precis skall till att presentera ett par trädgårdsplaneringar
jag gjort, så lägger jag till ett par meningar:
"Plantera scillor. Massor med scillor.
Det ångrar man aldrig! "
Och så detta!
Medan jag satt där och myste i scilla-havet så kom
det inte en stare och plockade med sig en blomma!
Flög upp på grenen och skuttade och hade sig med
blomman i näbben, medan fru stare satt på
en gren intill och tittade på med huvudet på sned.
Han fick nog lite extra poäng - den staren!
Säger bara det...vår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar