...jag lägger de sista punkterna och kommatecknen på en text som jag översatt.
Ikväll klickar jag den vidare och så blir det att fira Valborg.
Men lite har jag kvar ännu innan vi är där.
Men jag tar mig ett klockan två-kaffe, och går ut på terassen.
Klockan två-kaffet var något jag vande mig vid på mitt förra jobb. Under åren
blev det så att vissa personer hade samma "kaffe-rytm" och dök upp i köket ungefär vid
samma tider. Det roliga med just det gänget, klockan två-kaffe- gänget var att
flera var trädgårdsintresserade, så det hände väl titt som tätt att pratet gled
in på trädgård.
Så lite nu också...till mitt klockan två kaffe plockar jag fram trädgårdsböckerna
jag hade med mig. Och bläddrar. Och njuter. Och lär mig nytt.
Men också minns.
Alla mina egna trädgårdar.
De har ju hunnit bli några under åren...
Nu har jag inte ännu ens läst något alls av Karin Berglunds bok,
Det var en gång en trädgård.
Jag sparar den som en godbit till den rätta stunden.
En snabb paus i eget skrivande är inte det. Risken finns att jag då inte återgår det egna
skrivande på en låååång stund. Och med en deadline så är det kanske inte det bästa...
Karin Berglunds tidigare böcker var min bibel, min inspiration, min kunskapskälla då
jag själv i tiden valde att som vuxen utbilda mig i trädgårdskonst.
Över tio år har jag varit borta från den branschen, men nu igen inne i den med en liten fot.
Och visst njuter jag!
Absolut.
Och tänker också på det där med trädgårdar och tid.
Tänk vilken ynnest det är att få följa med sin trädgårds utveckling.
Vilken förmån att få ta över en trädgård och förvalta den.
Växter tar alltid den tid det tar. Och djur.
Det är bara vi människor som har ett sådant behov av att
hasta oss igenom livet.
Sen när...
Tänker att de allra flesta personer jag känner uttalar sig titt som tätt om
att sen när...
Men trädgård (och en hel del annat i livet i och för sig) så
är det inte det smartaste man kan göra att vänta på något "sen när."
För det tar tid. Tid som är bort från trädgårdens liv.
Som sagt, jag har inte läst boken än, men tänker att det
måste vara underbart att få se tillbaka på alla trädgårdar.
Också vemodigt, men vackert!
Mitt kaffe har svalnat i koppen medan jag suttit här och skrivit blogginlägg.
Efter gårdagens rusk och kyla, lyser solen nu och
humlor, fjärilar, flugor, spindlar och en massa
andra små kryp valsar runt i solskenet och i värmen som
om de aldrig tvivlat på att det blir värme och det blir sol.
Inte för att jag tror att en fluga funderar speciellt mycket, men det är
något i dess energiska klättrande över mitt tangentbord som känns
väldigt positivt och livsbejakande.
Nu skall jag återgå till mitt, kaffepausen är slut.
Men till skillnad från mitt förra jobb, så kan jag nu ta ut dator istället för att själv gå in.
Men visst saknar jag tidvis alla dessa kaffepauser med trädgårdssnack.
Men jag får väl ta dem med er i stället då :).
*
Och förresten. Flugsnapparen har inte ännu kommit, så på det sättet är det inte
Vår fast det är vår, om ni förstår.
Och så håller blåsmesen på att flytta in i flugsnapparholken...
Ni tror inte vilken dramatik det kommer att bli av det ännu!
Nej, nu MÅSTE jag sluta.
Snart landar La Familia här och då blir det väl sådär att få jobba i lugn och ro...heh!
Och innan det skall jag försöka hinna röra ihop en grytbrödsdeg.
För det glömde jag att köpa när jag kom ut hit.
Bröd.
Men hörni - vi hörs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar